Den 9 juli
Var det 6 månader sedan min make gick bort.
Det är en stor anledning till att jag inte skrivit på några dagar.
För det är jobbigt. Att tänka kring det och skriva om det.
Min dotter var bjuden på kalas, så härligt att hon blir bjuden.
Jag var kvar där och höll mig i bakgrunden för det känns hårt att lägga ansvaret på några andra föräldrar ifall hon skulle få ep-anfall.
Min dotter var nog yngst på kalaset och mamman frågade om ålder på henne. Det var 6-års kalas och min dotter är 4,5 år så nog märks det.
Och jag kände mig inte så social eftersom det var en dag för eftertanke och sorg för mig.
Vi gick hem lite tidigare då jag märkte att födelsedagsbarnet var lite irriterad på min dotter som inte kommit lika långt i att turas om och dela med sig än.