December månad

December månad


Bild av Willi Heidelbach från Pixabay 




I vår familj är december en berg och dalbana månad. Vi har födelsedag, jul och nyår som alla är roliga positiva och bra dagar. Sen har vi dagen min make gick bort, stå ensam i ett föräldrahav på Lucia, sörja den splittrade familjen och känna den stora saknaden efter alla som inte är med oss som förr.





Men jag visste det innan jag gick in i december månad och jag satte igång projektet att försöka få en ganska stressfri december månad genom det hela.





Bild av athree23 från Pixabay 




Dottern ville ha jul redan i november, så släppte regeln om att julpyntet inte ska upp för tidigt, istället dekorera vi hela december. Lite i taget mer och mer. Vi fick till och med upp julgranen flera dagar före jul och julklapparna fick ligga framme för att skapa julstämning.





Jag bad min mamma att baka ALLT inför dotterns födelsedag och radera tanken på barnkalas helt och hållet, för ärligt talat det kan vi ta när det är varmt ute istället. Jag bjöd in alla min dotter ville, samt vänner och hennes släkt. De flesta kunde komma så det vart ett stort kalas ändå och då var jag tacksam över att jag inte skulle ordna barnkalas på det mitt i december.





Bild av Lena Nilsson från Pixabay




På julafton bröt jag gamla traditioner och påbörjade nya. Och vi hade en avslappnad julafton där Aurora hann leka med sina leksaker samt se Kalles jul (första gången hon haft ork och ro att titta hela). Och någon vecka innan julafton fick vi veta att hennes syskon skulle få komma och fira en del av julafton med oss.
Så jag var tvungen ut och köra bil ändå, men det gjorde jag gärna för syskonens skull.
Till och med tomten hittade till oss för första gången i Skruttans liv. Och hon vågade säga ”God Jul” till tomten efter att hon fått en julklapp (fast jag vet inte om tomten hörde det)





Våran tomte som letar efter paket i säcken.




Nyår så var jag in till Lidl och köpte lite nyårspynt, spendera 30 min på att pynta. Några vänner kom förbi och vi firade med pizza, bubbel och chokladbollar. Så enkelt men ändå med nyårskänsla.





Senare på kvällen spådde jag och dottern in nya året med tenn. Tände några tomtebloss och både hon och jag sov gott innan 22.00
För första gången som jag kan minnas så sov jag vid tolvslaget, vaknade dock av raketerna strax efter.





Har ni provat detta? Smält tenn, häll i hink med kallt vatten. Detta blir resultatet. Sen får man tolka med hjälp av sin egen fantasi.




Så jag är så glad över de insikter jag gjort under det gångna året, gällande min UMS, min sorgebearbetning och min dotter.
Det gjorde att jag tacklade december på ett helt annat sätt än tidigare år. Nämligen med ChillaNer tankesättet.
Varför stressa upp sig, ta det lugnt, och gör det enkelt med kärlek istället för extra allt med stress och utmattning.

Nästa inlägg kommer i slutet av januari början av februari
kommentera gärna om ni vill ha ett om ett speciellt ämne 🙂


Utmattning och sorg


Jag hade tänkt att skriva ihop om detta ämnet under november. Men livet kom emellan. Ibland blir det så fullt upp så man inte hinner med allt det man tänkt sig.





När min make vart sjuk så var jag sjukskriven för utmattning, jag var helt slut och höll på att samla kraft för att ta ordentliga tag mot källan till min utmattning.
Men livet gick en annan väg.





Nu ett år senare är jag otroligt tacksam över att min utmattning gjorde att jag var hemma och sjukskriven genom hela min makes sjukdom.
För tack vore den så fanns jag vid hans sida genom allt.





Jag var med vid varje läkarbesök. Vid varje jobbigt samtal med barnen. Jag var med på alla hans behandlingar utom ett, då var jag och hämtade hem vår nya familjemedlem Elliot.





Elliot som finns vid min sida genom allt




Jag fanns där när han föll i bitar över tanken att inte se sina barn växa upp. Jag höll om honom i dagar efter att en viss person önskat livet ur honom och han kände i själen att han var ju redan på väg bort.





Jag fanns där genom hela förloppet. När han förlorade allt mer av livet. När rädslan för döden var ständigt närvarande.





JAG FANNS där genom allt. Fast jag själv var nedbruten och orkeslös. För det var det han behövde, inte någon med ork att bära världen. Det han behövde var just MIG VID HANS SIDA genom allt. Och jag fanns där.
Jag grät med honom, jag höll om honom och jag bara fanns.





Genom allt detta så kom jag till många insikter. Många prioriteringar som fanns innan var bortblåsta. De var betydelselösa när man kämpade mot döden.
Jag insåg att det viktigaste jag kan ge en annan människa som jag älskar är att finnas där.





Den meningen betyder så otroligt mycket. Och just den satte igång mitt sorgearbete från ett annat perspektiv.





”Det viktigaste jag kan ge en annan människa som jag älskar är att finnas där.”





När livet kastas om är det dags att se på det från ett annat håll




Det innebär ju att JAG måste ta HAND om MIG, för annars finns inte jag där.





JAG måste bygga upp MIG först, för att finnas där.





Jag måste hitta min glädje och lycka för att ha orken att finnas där.





Så hur bearbeta jag sorgen samtidigt som jag var utmattad?
Genom att acceptera mina begränsningar, genom att dra hårda gränser för min hälsas skull. Genom att titta på min dotter och ställa frågan hur kan jag bäst finnas där för henne?
Och inse att hon behövde inte mig på jobbet, hon behövde inte mig gå in i väggen ännu en gång, hon behövde inte mig som piga med ett fläckfritt hem, hon behövde mig inte för att jag skulle köpa en massa saker.





Det hon behövde från mig var att jag skulle finnas vid hennes sida. Hon behövde min närhet. Hon behövde min närvaro. Hon behövde mig för att visa vägen mot framtiden.





Där var en annan mening som triggade mig.






”Hon behövde mig för att visa vägen mot framtiden. ”





Välja den mer trafikerade som jag vet slutet på, eller svänga in på en okänd skogsväg som jag inte har en aning om vart den tar vägen?





Vilken framtid? Vilken väg? Vad för slags guide var jag som sörjde allt jag förlorat och var utmattad?





Men någonstans där började jag fundera på det från ett annat håll. Nämligen istället för att se allt jag förlorat och förlora mig i sorgen så såg jag på min dotter.





Jag såg på allt det jag fått genom åren med min make. Och jag kände mig inspirerad att bli en lycklig mamma som orkar.





Nu har det gått ett år. Har det varit en dans på rosor? Absolut inte!





Skulle jag vilja ha det gågna året ogjort? Det är en jättesvår fråga.
Idag är det den 12:e december så för ett år sedan just nu så hade jag förlorat min make, det var kallt faktum.
Från det datumet så vill jag inte ha året ogjort, jag har gått igenom detta år nu. Jag har tagit mig igenom det.
Och den person jag har blivit idag och fortfarande håller på att utveckla fram tycker jag om oerhört. Jag tycker om mig själv.
Jag är faktiskt lycklig i mitt liv. Sorgsen, självklart. Det bär jag med mig resten av livet. Men jag är faktiskt lycklig och redo för de nya utmaningarna livet ger.





Att vara lycklig är ett aktivt val, inte något som sker av sig själv




För lärdomen om ”att det viktigaste jag kan ge en annan människa jag älskar är att finnas där” har gett mig styrka, hopp och framtidstro.









Jag kommer att försöka hinna med ett till mot slutet av december.
Kommentera gärna om ni har förslag på ett ämne att skriva om 💖


Ändra karaktär på bloggen

Jag har länge haft svårt att forma bloggens karaktär.


För jag har inte riktigt vetat hur jag ska fokusera rätt och åt vilket håll jag ska fokusera på.


Jag känner att lyckas jag forma min skrift i rätt fokus så kan jag ha mycket nyttigt att säga. Sånt som andra kan ha nytta av.


Jag har haft det tufft i många delar av mitt liv. Men hade starka och kärleksfulla föräldrar vid min sida, även om det var sällan det sas så visste jag att jag var älskad.


Jag kommer från stor släkt, så alla slags människor och öden får plats där.


Jag har varit mobbad och trakasserad, sett min far genomgå olika stadier av Alzheimers, närstående med missbruk, närstående med ADHD, har barn med SWS med sömnproblem och epilepsi m.m., drabbats av utmattningssyndrom, förlorat en förälder samt make på samma år, sett hur jävligt cancer är riktigt nära, tappat fotfästet i livet och börjat om.


Jag har också förstående vänner som ställer upp i vått och torrt, en underbar dotter, en inre kraft som inte låter mig ge upp, en förstående mor som ställer upp och en stark tro i energier runt om oss.


Jag tror verkligen på att vi väljer själva hur vi upplever livet. Om vi tror att livet är hårt, jobbigt, pissigt och hemskt så är det så vi upplever det.


Men tror vi på att vi kan förändra upplevelsen av livet till positivt så kan vi det.


Jag förlorade min make, saknar honom oerhört. Sorgen är alltid nära till hands.


Men i förlusten valde jag att se på allt jag fått från min make som självsäkerhet, mod, styrka, kunskap, drömma om mer och att mitt hjärta öppnades för kärleken och att jag vågade släppa in honom och hans barn.


Idag försöker jag leva med ett öppet hjärta, hjälpa där jag kan, säga nej när min kropp och själ kräver det.


Det är ingen enkel balansgång, men jag gör mitt bästa.


Och här ska jag nu fokusera mot bloggens framtid.


Jag kommer att börja skriva blogginlägg kring Utmattningssyndrom, sorg m.m. och hur jag hanterar det.


Även om Reiki som jag verkligen brinner för efter att ha sett dess verkningar i mig och min dotter.


Inläggen kommer att komma en gång i månaden så jag hinner arbeta på det ordentligt. Så det blir värt något för er att läsa.


Så vad blir mitt första ämne tro?


kommentera gärna med förslag.


Alla är vi utmattade


Men vissa av oss är sjuk i utmattning.





Det är en jävla skillnad att känna sig slut på helgen efter en veckas heltidsjobb, familj och aktiviteter. Eller slut i kropp och själ av tanken att gå på toaletten som ligger 3 meter bort för att kissa.





Är du ”bara” utmattad så fattar du inte hur jobbigt det är för dem som är sjuka i utmattning.





Jag har legat i situationen där toalettbesök var dagens största utmaning. Dusch var jackpotten i energi om man gjorde det för att man kände att man ville, inte för att resten av familjen krävde det.





Vi lever i ett stress samhälle idag. Inte nog med att bara jobben blir mer stressiga och krävande så blir även hemmet det. Vi får så mycket info om allt som vi ska ta till oss och tänka på. Använd inte sköljmedel, får inte äta den frukten, bara vara ekologiskt, nä men ekologiska fuskar det är skit det med osv.





De som blir utmattade är de med ”duktiga personen syndromet” (NPF-personer har ökad risk för utmattning), där man vill vara den som ställer upp och fixar och klarar av. Man trivs med att människor kan lita på en och man levererar.
Men ju mer som läggs på, desto mer riskeras att tappas.





Vi måste bli bättre på att släppa och säga nej det fixar inte jag och lita på att någon annan kan göra det. Och kan ingen annan, då är det dags och se över vad som kan ändras.





Min dotter har sömnproblem, jag får aldrig sova hela nätter och sällan 5 timmar i ett sträck. Hon har även epilepsi och har haft anfall i sömnen, tyst krampandes i sängen.
Så vi sover tätt intill varandra, så jag ska känna henne. Så att hennes kramper ska väcka mig.
Så jag får aldrig sova för djupt, för tänk om jag missar en långvarig kramp som kräver medicin?





Jag bor i Gävleborg, har begärt ep-larm till min dotter varenda gång jag varit till läkare och habilitering. Går inte att få, skrivs inte ut, sök fonder, köp själv.





Min dotters sjukdom får jag acceptera, leva med. Men resten av livet kunde jag anpassa tack vore min make.
Jag arbetade 50% medan han levde för att orka, ekonomin var krass men gick ihop.
Nu lever jag på omställningpension och ekonomin är krass.





När min make dog så kunde jag ändra 2 saker i mitt liv.





  1. Jag kunde ta åtgärder för att få stopp på de konstanta trakasserierna vi stått ut med i åratal. Åren innan min makes bortgång hindrade han mig, då han var rädd för konsekvenserna för familjen om man ”petade på björnen”.
  2. Jag utbildade mig och startade eget företag. Detta kunde jag göra tack vore omställningpensionen som jag inte hade en aning om att jag skulle få. Den gav mig valmöjligheter när jag behövde det som mest.




Dessa två förändringar är mina livräddare.





Ena tog bort den största stressfaktorn från mitt liv. Den andra gjorde att jag kunde anpassa livet efter det som inte går att förändra.
För sömnproblem och epilepsi går inte att sudda ut liksom.
Men jag kunde anpassa min arbetssituation till det jag klarar av med en zombie hjärna, för får man aldrig sova ordentligt så är det vad man har.
Vissa dagar är bättre än andra.
Och tack vore mina förändringar i livet så håller min kropp, själ och till och med hjärnan på att vakna till liv igen.





Så det finns hopp efter utmattning, men jag är otroligt vaksam på om det skulle vända åt fel håll.
När jag känner stressen byggas upp eller orken tyna så ser jag till att planera in ledighet oavsett hur mycket jag har att göra. För jag vet hur jobbig vägen tillbaka från utmattning är och jag vill inte förlora det som jag vunnit och mår så bra av. För JAG mår bra idag och det var det länge sedan jag gjorde.
Även om jag lever i saknad och sorg så mår jag bra. Det är en härlig känsla att kunna skriva det ärligt. Jag mår bra.





Ps.
Jag rekommenderar inte att starta eget företag och plugga när ni är utmattade.
Den utbildning som de flesta kan läsa på 10 veckor tog bra mycket längre tid än så för mig.
Att lösa en sak när det gäller företaget som jag skulle kunna lösa på 10 min i om jag var 100% frisk kan ta mig dagar.
Men för mig var alternativet sjukskrivning från ett arbete jag inte kunde fixa alls utan sömn och alla strider med läkare och försäkringskassan för min skull med. Jag strider ju med dem samt omsorgen redan för min dotters skull.
Så av alla val, var de jag gjorde de enda val som kunde leda till friskhet.






Alternativmässan i Gävle 2019


Tomt innan besökarna släpps in




Jag fick förmånen att vara med i Reiki förbundets monter på Alternativmässan i Gävle igår (14/9-19).





Det var första gången jag ens gick på denna mässa och definitivt första gången jag stod där och informerade och gav prova på behandlingar.





SÅ mycket intryck, så många människor, så många möten och så mycket glädje.





Jag vet inte om det bara var vår enorma entusiasm som gjorde att vi tyckte det var så mycket glädje där, men en härlig upplevelse var det i alla fall.





Det var Tuula Sinikka Andersson, jag och Sebastian Antell som representerade reiki förbundet




Det var roligt att få prata med så många människor och berätta om Reiki. Och att vi alla fick möjlighet att marknadsföra oss själva var inte dumt.





Tuula som var den som anordnade detta hade hunnit med att göra i ordning en tävling.
Är ni nyfikna på hennes verksamhet så har ni länken här: Tuulas hela själen





Sebastian lockade jag med mig från Reiki kursen förra helgen så han har inte något eget, än. För nog tror jag att det kommer något i framtiden där.





Själv hade jag med mig några broschyrer och rabatter som jag delade ut.
Hem hade jag med mig lite extra, för inte går det att vara så nära kristaller strax efter att man lärt sig använda dem i Reiki.





Boken har inte bara text med användningsområden utan även bilder på de olika kristallerna.




Jag köpte bok att ha på ChillaNer då jag kommer att erbjuda kristallhealing i framtiden, samt kristaller att ha där med . Och sådant jag kände att jag behövde själv.
Och ett rosenkvarts hjärta till skruttan.





Insåg idag att jag tänkte lite galet när jag tackade nej till kristallernas kvitton. Detta med bokföring är lite irriterande.
Nåja, lärdom till framtiden. Ta alltid kvitton till allt som kan hamna på jobbet.
Boken tog jag kvittot till, samt Ikea kvittot då jag stannade till där på hemvägen. Jag har ju lite stadigare ström av kunder så jag hinner inte alltid tvätta upp handdukarna jag köpte tidigare. De små vita jag hade sen innan företaget är bra reserver, även om de är lite för små egentligen.





Och om jag skulle vara med på ett sådant här event igen någon gång? Absolut! Säg bara till när så ska jag försöka ordna barnvakt





Trött men nöjd på kvällen när jag äntligen kom hem.

Reiki kurs dag 2


Ohhh så spännande helgen var.





Dag 2 fick vi lära oss ännu en teknik i distanshealing och sen även att använda kristaller och stenar. Så spännande.





Och det kändes en skillnad när man fick Reiki då kristallerna fick jobba.





Sen att man kan ladda dem och låta dem sända energi långvarigt var riktigt spännande.
Måste komma ihåg att ladda upp min mera idag, för helst skulle man göra det dagligen.





Jag har ju blivit ordentligt troende på Reikins kraft under sommaren då det gör så mycket för min dotter.
När jag skulle ge henne den starkare Reikin så reagerade hon på samma sätt som när jag började ge henne Reiki från början.
-Nej, inte Reiki nu, massera mig.
Skruttan då 💕 , är man ovan med energin kan det vara lite obehagligt om man inte är beredd på det. Men hon kommer fortsätta få små doser av den kraftiga och så får hon mycket av den hon känner igen och ber om emellanåt nu för tiden.
(samma energi är det ju, men olika kraft. Tänk er vattenkranen som går att reglera i styrka typ)





Härligt gäng var vi med, det gör hela upplevelsen mycket bättre.





På slutet fick vi dra ett nytt kort





Jag är skapare




Ehhh, ja, det stämmer väll. Just nu är det jag som skapar mitt nya liv. Jag väntar inte på att någon annan ska göra det åt mig.





Ibland möter man murar i livet, då kan man välja att försöka rasera dem, gå runt dem eller välja en ny väg.





Jag står inför ett sådant vägval just nu, stått vid den muren tidigare och vet nu att det enda valet som egentligen finns kvar är att välja en ny väg. Så nu blickar jag bort från muren och mot de mer öppna landskapen och ser vart dessa vägar för mig.
Det är väldigt svårt och jag lämnar en del av mitt hjärta vid muren. Kanske hittar det tillbaka till mig i framtiden, kanske inte.





Nu blickar jag mot framtiden, inte bara blickar utan skapar vår framtid.
Min och skruttans där vi rår om varandra och alla andra som vi möter på vår väg.
Glöm inte att le mot de vandrare du möter, det leendet de får kan vara deras enda solsken den dagen 💖






Reiki Steg 2


Vi fick ett kort när vi kom, ser ni narren vid sin väg precis som jag?




ÄNTLIGEN!
Detta har jag sett fram emot så mycket då Reikin har hjälpt min lilla skrutta så mycket.
Under denna helg kommer jag att lära mig symboler för starkare Reiki, att kunna skicka på distans och lite om kristaller.





Skriver detta tidigt på söndag morgon, så har haft en dag av 2. Blivit initierad och fått prova på att använda dessa symboler och skicka på distans. Så spännande. Tyckte det var speciellt coolt att få, kändes så varmt och skönt och behagligt.





Ska bli spännande och se hur denna dag blir 🙂


Tarot kurs


Jag har under några år kikat på tarot men inte känt att det var för mig riktigt, jag har velat ha något mer handfast gediget som jag kan känna, klämma på i mina händer.





Men åren går och förändringar sker, så under detta år av förändring har jag varit in och sneglat och finderat på Silvermånes kurser flertalet gånger.
Men dessa blir fullbokade fort och jag vet ju inte hur mitt liv som är i sån otrolig förändring ens ser ut om 2 månader ännu mindre om ett halvår.





Men så hände det att hon hade en sen avbokning, när hon hade kurs i grannbyn. Såg detta när jag var på väg och skulle lägga mig på kvällen, skrev snabbt på inlägget att jag var intresserad men behövde kolla barnvakt bara.





Nästa dag hade jag ordnat barnvakt och åkte iväg på kursen. Ja, helt rätt det började samma dag!





Stressade och funderare om jag skulle klara detta.





Men det gick bra, så fascinerande att det stämde det vi fick ordspy ut liksom. Nog för att jag har haft bra instinkt och föraning tidigare med. Men nu får jag verktyg som hjälper mig att göra det mer medvetet.





Samt att det är ett trevligt gäng hjälper ju.





Nu ska Narren få följa mig ett tag, och jag känner ju att jag har ju redan under detta år hoppat på narrens resa där jag upptäcker livet på nytt och vandrar okända vägar med hopp, framtidstro och optimism.





Denna kurs hoppade jag på för min egen skull, inte för företaget faktiskt. Utan för att jag själv ville.





Kursboken och narren (köpte ju en tarot kortlek då jag bara skulle ha just den)

”Du är så modig”


Folk som hör min historia tycker synd om mig, tycker jag är stark och modig som vågade starta ChillaNer





Men det var ju faktiskt ett tvång. För alternativet hade varit att jobba kvar inom äldreomsorgen, med arbetstider som inte fungerade något mer (det hade de ju faktiskt inte gjort på många år). Arbeta i ett jobb som blir stressigare och mer krävande och i slutändan gör att man går hem och känner att man önskade att man gjort mer.





Det andra alternativet var att hitta ett nytt jobb. Jag sökte andra jobb faktiskt, som barnskötare. Är ju utbildad till det, men skulle jag ha orkat att jobba med barn i hög volym hela dagarna för att sedan hämta min dotter som skulle vara övertrött och ha hög volym? Skulle hon orka dessa långa dagar?
Plus hur hade mina kolleger känt när jag vabbade hela tiden då min dotter har lätt att bli sjuk, precis som jag.





Funderade även på att ta studielån och plugga till tandsköterska. Varför? Skapligt kort utbildning, bra lön och skapliga arbetstider. Jag beställde hem information och ställde in mig på detta. För det verkade vara bästa alternativet.
Och det kändes inte roligt alls.





Sen kom vändningen som jag inte visste om, det som förr kallades ”änkepension”. Helt plötsligt öppnades det upp ett nytt alternativ. Plugga utan att behöva ta studielån.
Kanske plugga något som jag brann för…





Här började jag kolla upp socionom utbildning, för den kunde leda till kurator, socialsekreterare m.m.
Men jag var ju utbränd, skulle jag palla högskoleutbildning, med ett barn som inte sover på nätterna, har epilepsi och kommer att kräva mycket av mig när hon blir äldre om vi har otur?





Medan jag kollade på alla dessa utbildningar så dök det upp tanken på något annat, något som jag funderat på så många gånger genom åren. Massage. Började titta, började fundera, började räkna, började DRÖMMA.





Och där någonstans så kom drivet, jävlar anammat, den finska sisu glöden som sa att detta fixar du! Detta kan du göra.





Från det så har det fortsatt rulla på, helt plötsligt är jag faktiskt egen företagare. Jag jobbar med något jag brinner för. Jag är glad över mitt jobb. Det ger mig mening.





Men det viktigaste av allt, jag gjorde det som krävdes för att kunna finnas där för min dotter!





Det är inte synd om mig, även om jag gått igenom en tragisk förlust och sörjer, så har jag en positiv syn på livet. Jag är inte full av bitterhet, jag vill fortfarande hjälpa andra för jag har fortfarande ett öppet hjärta. Så inte är det synd om mig. Men det är synd det som hände.





Jag är inte stark, jag gör det som krävs för att överleva. Jag gör valet att fortsätta försöka se på livet med glädje och dela den med andra, eller bara njuta av den själv.





Jag är inte modig. Jag vart knuffad ut från en klippa, jag hade inget annat val. Alla andra val hade slutat i utbrändhet, bitterhet och depression.





Genom allt har jag haft min makes styrka, mod och guidning med mig.
Mina ledord: För min dotters skull och för sjuttsingen ChillaNer och ta hand om mig med! För annars orkar jag inte.


Lördagsöppet


Idag är första gången jag har haft öppet för bokningar på en helg. Jag har ju varit snäll och tagit emot när folk frågat, men nu är har det varit öppet för bokning genom bokadirekt.se





Och det innebar tydligen att jag skulle vara ledig mitt i veckan istället, för ingen bokade in sig på onsdagen. Det innebar en dag av plugg och pappersarbete för mig istället.





Jag har ju börjat en triggerpunktskurs och den är helt fantastisk. Jag har inte hunnit läsa på oerhört mycket än, men vilken nytta det lilla jag läst gör. Jag kan verkligen få folk att släppa sin smärta och spänningar på en gång. Sen är det viktigt att komma ihåg att regelbunden behandling är viktig och har man haft ont länge, det tar det lång tid att komma tillbaka helt.





Och även om det inte var många som bokade in sig på denna första lördag för bokning, så kändes den lyckad.
Om tre veckor är det en söndag som ligger ute för bokning, så passa på medan det finns möjlighet att boka.






Kontakt

Address: Hästskovägen 9, 812 51 Åshammar
Email: mervi.ruuskanen@chillaner.se
Tel: 070-516 78 06

Öppettider

Endast tidsbokning

Copyright © All Rights Reserved.