Alla är vi utmattade

Alla är vi utmattade

Men vissa av oss är sjuk i utmattning.

Det är en jävla skillnad att känna sig slut på helgen efter en veckas heltidsjobb, familj och aktiviteter. Eller slut i kropp och själ av tanken att gå på toaletten som ligger 3 meter bort för att kissa.

Är du ”bara” utmattad så fattar du inte hur jobbigt det är för dem som är sjuka i utmattning.

Jag har legat i situationen där toalettbesök var dagens största utmaning. Dusch var jackpotten i energi om man gjorde det för att man kände att man ville, inte för att resten av familjen krävde det.

Vi lever i ett stress samhälle idag. Inte nog med att bara jobben blir mer stressiga och krävande så blir även hemmet det. Vi får så mycket info om allt som vi ska ta till oss och tänka på. Använd inte sköljmedel, får inte äta den frukten, bara vara ekologiskt, nä men ekologiska fuskar det är skit det med osv.

De som blir utmattade är de med ”duktiga personen syndromet” (NPF-personer har ökad risk för utmattning), där man vill vara den som ställer upp och fixar och klarar av. Man trivs med att människor kan lita på en och man levererar.
Men ju mer som läggs på, desto mer riskeras att tappas.

Vi måste bli bättre på att släppa och säga nej det fixar inte jag och lita på att någon annan kan göra det. Och kan ingen annan, då är det dags och se över vad som kan ändras.

Min dotter har sömnproblem, jag får aldrig sova hela nätter och sällan 5 timmar i ett sträck. Hon har även epilepsi och har haft anfall i sömnen, tyst krampandes i sängen.
Så vi sover tätt intill varandra, så jag ska känna henne. Så att hennes kramper ska väcka mig.
Så jag får aldrig sova för djupt, för tänk om jag missar en långvarig kramp som kräver medicin?

Jag bor i Gävleborg, har begärt ep-larm till min dotter varenda gång jag varit till läkare och habilitering. Går inte att få, skrivs inte ut, sök fonder, köp själv.

Min dotters sjukdom får jag acceptera, leva med. Men resten av livet kunde jag anpassa tack vore min make.
Jag arbetade 50% medan han levde för att orka, ekonomin var krass men gick ihop.
Nu lever jag på omställningpension och ekonomin är krass.

När min make dog så kunde jag ändra 2 saker i mitt liv.

  1. Jag kunde ta åtgärder för att få stopp på de konstanta trakasserierna vi stått ut med i åratal. Åren innan min makes bortgång hindrade han mig, då han var rädd för konsekvenserna för familjen om man ”petade på björnen”.
  2. Jag utbildade mig och startade eget företag. Detta kunde jag göra tack vore omställningpensionen som jag inte hade en aning om att jag skulle få. Den gav mig valmöjligheter när jag behövde det som mest.

Dessa två förändringar är mina livräddare.

Ena tog bort den största stressfaktorn från mitt liv. Den andra gjorde att jag kunde anpassa livet efter det som inte går att förändra.
För sömnproblem och epilepsi går inte att sudda ut liksom.
Men jag kunde anpassa min arbetssituation till det jag klarar av med en zombie hjärna, för får man aldrig sova ordentligt så är det vad man har.
Vissa dagar är bättre än andra.
Och tack vore mina förändringar i livet så håller min kropp, själ och till och med hjärnan på att vakna till liv igen.

Så det finns hopp efter utmattning, men jag är otroligt vaksam på om det skulle vända åt fel håll.
När jag känner stressen byggas upp eller orken tyna så ser jag till att planera in ledighet oavsett hur mycket jag har att göra. För jag vet hur jobbig vägen tillbaka från utmattning är och jag vill inte förlora det som jag vunnit och mår så bra av. För JAG mår bra idag och det var det länge sedan jag gjorde.
Även om jag lever i saknad och sorg så mår jag bra. Det är en härlig känsla att kunna skriva det ärligt. Jag mår bra.

Ps.
Jag rekommenderar inte att starta eget företag och plugga när ni är utmattade.
Den utbildning som de flesta kan läsa på 10 veckor tog bra mycket längre tid än så för mig.
Att lösa en sak när det gäller företaget som jag skulle kunna lösa på 10 min i om jag var 100% frisk kan ta mig dagar.
Men för mig var alternativet sjukskrivning från ett arbete jag inte kunde fixa alls utan sömn och alla strider med läkare och försäkringskassan för min skull med. Jag strider ju med dem samt omsorgen redan för min dotters skull.
Så av alla val, var de jag gjorde de enda val som kunde leda till friskhet.

”Du är så modig”

Folk som hör min historia tycker synd om mig, tycker jag är stark och modig som vågade starta ChillaNer

Men det var ju faktiskt ett tvång. För alternativet hade varit att jobba kvar inom äldreomsorgen, med arbetstider som inte fungerade något mer (det hade de ju faktiskt inte gjort på många år). Arbeta i ett jobb som blir stressigare och mer krävande och i slutändan gör att man går hem och känner att man önskade att man gjort mer.

Det andra alternativet var att hitta ett nytt jobb. Jag sökte andra jobb faktiskt, som barnskötare. Är ju utbildad till det, men skulle jag ha orkat att jobba med barn i hög volym hela dagarna för att sedan hämta min dotter som skulle vara övertrött och ha hög volym? Skulle hon orka dessa långa dagar?
Plus hur hade mina kolleger känt när jag vabbade hela tiden då min dotter har lätt att bli sjuk, precis som jag.

Funderade även på att ta studielån och plugga till tandsköterska. Varför? Skapligt kort utbildning, bra lön och skapliga arbetstider. Jag beställde hem information och ställde in mig på detta. För det verkade vara bästa alternativet.
Och det kändes inte roligt alls.

Sen kom vändningen som jag inte visste om, det som förr kallades ”änkepension”. Helt plötsligt öppnades det upp ett nytt alternativ. Plugga utan att behöva ta studielån.
Kanske plugga något som jag brann för…

Här började jag kolla upp socionom utbildning, för den kunde leda till kurator, socialsekreterare m.m.
Men jag var ju utbränd, skulle jag palla högskoleutbildning, med ett barn som inte sover på nätterna, har epilepsi och kommer att kräva mycket av mig när hon blir äldre om vi har otur?

Medan jag kollade på alla dessa utbildningar så dök det upp tanken på något annat, något som jag funderat på så många gånger genom åren. Massage. Började titta, började fundera, började räkna, började DRÖMMA.

Och där någonstans så kom drivet, jävlar anammat, den finska sisu glöden som sa att detta fixar du! Detta kan du göra.

Från det så har det fortsatt rulla på, helt plötsligt är jag faktiskt egen företagare. Jag jobbar med något jag brinner för. Jag är glad över mitt jobb. Det ger mig mening.

Men det viktigaste av allt, jag gjorde det som krävdes för att kunna finnas där för min dotter!

Det är inte synd om mig, även om jag gått igenom en tragisk förlust och sörjer, så har jag en positiv syn på livet. Jag är inte full av bitterhet, jag vill fortfarande hjälpa andra för jag har fortfarande ett öppet hjärta. Så inte är det synd om mig. Men det är synd det som hände.

Jag är inte stark, jag gör det som krävs för att överleva. Jag gör valet att fortsätta försöka se på livet med glädje och dela den med andra, eller bara njuta av den själv.

Jag är inte modig. Jag vart knuffad ut från en klippa, jag hade inget annat val. Alla andra val hade slutat i utbrändhet, bitterhet och depression.

Genom allt har jag haft min makes styrka, mod och guidning med mig.
Mina ledord: För min dotters skull och för sjuttsingen ChillaNer och ta hand om mig med! För annars orkar jag inte.

Reiki på min dotter

Jag började för några veckor sedan att förmedla Reiki healing till min dotter. Hon har varit inne i en anfallsperiod när det gäller epilepsin så tyckte hon kunde behöva lite avslappning samt energi.

I samma veva som jag började med det så fick hon gå på semester, och därmed mindre påfrestning på henne.

Och i samband med Reiki så masserar jag hennes ben med.

Resultatet på snart 5 veckor endast 1 ep-anfall, helt plötsligt börjar mina vänner förstå hennes tal. Till och med att jag reagerade på hur tydligt hon säger orden nu.

Min dotter ligger nämligen efter i talet, väldigt efter. Hon talar och vill prata, men det kommer ut extremt otydligt vanligtvis. Detta har ju självklart ställt till problem för henne i samspelet med andra.

Så nu är frågan: är det Reiki som hjälpt henne? Eller är det semester, massage, mindre stress, eller att hon tagit ett naturligt steg i sin utveckling?

Svaret har inte jag. Vet bara att jag kommer att fortsätta med att ge henne Reiki när jag känner att det behövs. I nuläget innebär det 2-4 kvällar i veckan.

Elliot däremot smiter iväg varje gång jag försöker ge honom Reiki. Djur säger till att de inte vill ha mer genom att gå iväg har jag fått lära mig. Men gällande honom tror jag han är lite rädd för det nya ? så jag försöker ge då och då ändå, en dag kanske han stannar och tar emot ?

Kolmården

För någon vecka sedan så hade jag dåligt med bokningar, har varit det under våra populäraste semesterveckor ?

I alla fall så tog jag 2 dagar ledigt mitt i veckan och utnyttjade aktivitetspaketet min dotter fått från Min Stora Dag.

Bokade hotell som ingick i paketet, ordnade hundvakt och så åkte vi iväg på en lång bilkörning.

Dag 1, så åkte vi till hotell och bara va, det var så otroligt skönt. Jag hade inga skolböcker, ingen bokföring, inget jobb med mig alls. Utan bara va, bara titta på tv-program, bara myste, bara njöt.

Dag 2 så åkte vi på Kolmården som ingick i paketet det med. Vi var där när det öppnade. Vi tittade på djuren, var på Bamses Värld.

Och vi slapp dåligt humör, värmeslag och ep-anfall ????

Däremot vart skruttan helt slut i kroppen så var tvungen att ge upp redan efter 14, då orkade hon inte ta sig upp i rullstolen något mer. Hon föll bara ihop när hon försökte balansera på ett ben för att komma upp i rullstolen.

Så då tog jag beslutet att avbryta och så åkte vi hem igen. Men vet ni vad, rätt val för hela resan är ett gott minne för livet för oss alla ??

Och jag känner mig stolt över resan, då jag ordnade allt utan att stressa, så det var verkligen semester även för mig som skulle ordna allt ?

En av de första djuren vi hälsade på, och skruttan ville inte därför ?

Björnen hade 3 ungar som busade runt

Varm dag så tigrarna sov bland träden

Elefanterna vara coola ?

Detta var typ det roligaste enligt skruttan ?

Vi hann bara med en karusell innan skruttans ork var helt slut. Denna vart det.

Kalas

Min dotter har semester från förskolan.

Men på slutet av förskolan så hade det kommit en inbjudan till kalas på sommaren.

Jag nämnde inte detta till henne förrän dagen före. Jag har lagt märke till att hon mår bättre när hon inte vet om stora saker i förväg, hon blir över exalterad annars vilket resulterar i att hon kan få ep-anfall när det väl gäller.

Jag var inte ensam förälder som stannade kvar denna gång, var ett till par som stannade med sina barn som var yngre, samt att de var vänner med värdparet.

Ja, jag börjar känna mig lite i vägen på dessa kalas ? men Skruttan trivs med det och jag märker att när det blir jobbiga situationer så kommer hon till mig en kort stund.

Kalaset var välordnat med Labyrint tema, allt var super. Tyvärr tyckte skruttan att allt ätbart var misstänksamt så hon överlevde på saft och popcorn bara ? Själv så vart jag imponerad av fantasin de använt till fikat, såg verkligen labyrint aktigt ut ?

Lekplatsen de hade var poppis samt lekarna de ordnat.

Vardag som ep-förälder till en liten skrutta ?

Omsorgsbidrag

Har sökt omsorgsbidrag (som det heter nu) och för någon vecka sedan var det dags för telefonintervjun. Det tog bara ca 6 månader att få den tiden… Jag vet att många föräldrar är upprörda över den långa väntetiden på dessa.
Vart smått sur när handläggaren sa att jag kunde vänta mig beslut om 2 månader, alltså 8 månader efter ansökan…
-Frågade henne om det inte är i lagen att man har rätt att vänta sig beslut efter 6 månader?
-Joo, det är ju tanken, men vi har tyvärr långa väntetider just nu.
-Ja, fast tanken är väl inte så utan Lagen?
Det skulle hon kolla upp närmare med sin beslutsfattare… Kanske att jag kan få förtur, om jag kräver det… Hon ville inte säga mer innan hon kollar upp…
Vill påpeka att handläggaren var väldigt trevlig och det var god ton i hela samtalet och jag tyckte hon skötte sig proffsigt.
Det är bara en stor frustration för alla som är fast i denna situation, och jag vet att jag är långt ifrån ensam och att det finns många som just nu inte har råd med livet med ett specialbehovs barn just nu, just för att vi hamnar mellan stolarna vårdbidrag/omsorgsbidrag samtidigt som jag förstått det så är det svårare att få omsorgsbidrag än vad det var vårdnadsbidrag… mycket rädsla och oro kring ekonomi i dessa familjer.


Jag har tur (fast hur tur är det att min make dog) att jag får omställningspension (det som kallades änkepension förr) som hjälper mig att betala räkningarna och ge mig chansen att göra karriärändring och starta ChillaNer för min och min dotters skull-
För som jag sa till handläggaren, jag vill inte vara kvar i samma ekorrhjul där jag hela tiden blir sjukskriven för utmattning. Har nämligen gjort några rundor rakt in i den väggen.

Redan dagen efter ringde handläggaren upp med återkoppling och sa att så fort de får in kompletterande uppgifter från dotterns läkare så kommer de att lägga vår ansökan i förturs listan. Men läkaren är på semester, så typiskt då vi väntar på svar från EEG och medicinändring. Det innebär att det tar längre tid till omvårdnadsbidraget blir beviljat också. Vi har ju varit utan vårdbidrag sedan mars…

Så vad kan jag som förälder göra just nu? Vänta, ta kontakt med barnmottagningen (mest för EEG och medicinändring) och vara tacksam över att jag har ekonomi som gör att jag klarar denna väntan. Tyvärr är det många familjer som är i värre sits än vi.

Så får jag hoppas på att det går bra i slutändan, för mig behövs de pengarna i hushållskassan, speciellt då jag fått göra en karriär ändring just för min dotters skull. För jag kommer att finnas där för henne oavsett vad ❤

Helg

Skruttan sov borta och det innebar en kväll att titta på skräckfilm ?

Jag har alltid gillat skräckfilm, men de senaste åren är det sällan jag haft möjlighet att titta på dem.

Så hade köpt chips och dipp och päron dryck av ciderkaraktär (som det så vackert måste heta).

Skördade jordgubbar och smultron till filmgotta också

Men så satte jag igång Netflix och så vart det Shaft, tänkte kolla på skräck efter men då var klockan redan nio och då var jag helt slut ?

På lördagen hämtade jag skruttan och mina styvbarn (de kommer alltid vara det även om de inte bor med oss något mer, eller om jag någonsin skulle gifta om mig) och så åkte vi på Ockelbo sommar marknad. En årlig tradition hemma hos oss som kommer att fortsätta.

Tyvärr regnade det, men tillräckligt lite för att vi skulle stanna kvar.

Skruttan hade ep-anfall på lördag morgon, men var turligt nog pigg nog för marknaden.

På kvällen var jag helt slut.

Söndagen tog vi det lugnt hemma och bara var.

Så skönt att bara vara emellanåt.

Jo, hann med och förmedla Reiki healing för första gången sedan kursen också. Det är bra att få göra det i mitt eget utrymme för att känna av hur min bänk behöver justeras inför att jobba med det

Upptäckte att jag har en vit pion på tomten ❤

Midsommarafton

Började lite tokigt, nån minut efter att jag skrev förra blogginlägget så fick skruttan ep-anfall.

Så hon fick sova någon timme men hon var alldeles för rastlös för att sova tillräckligt. Det var ju midsommar.

Vi grillade och lekte ute (skruttan lekte, jag rev ogräs och tredje grillade) sen äta gott och bara vara och mysa tillsammans.

Planen var egentligen midsommar dans runt stången men med en trött skrutta så valde vi att strunta i det i år.

Men vi hade en hur bra midsommar ändå, så gott det går ?

Vi åt smultron som fika och jordgubbar till kvällen, tårta där emellan, ja mat i form av grillat, sallad och potatis klämdes in någonstans med ?

Vårat eget privata smultronställe (det mindre av våra 2)

Hittade även mina örtböcker, vilket resulterade i örtte på rödklöver och rölleka som rensade lite i luftvägarna. Men började med att jag hostade värre och kände mig värre nästan en timme först.

Och jag hade plockat örterna från egen trädgård ?

Avskyr förkylningar

Gårdagen (måndag) började ok, vart lite sämre på mitten och avslutades med feber.

Dottern vart sjuk i torsdags, men har haft hosta och snorighet, samt ett längre anfall (för henne) i lördags, få var det jobbigt att lämna henne för Reiki kursen, men jag visste ju att det skulle gå bra och jag var endast ca 10 min ifrån.

Jag började känna av halsen på torsdag kväll och där har det hållit sig, men efter en helg av healing som sätter igång utrensning i kroppen så ska denna förkylning nu rensas ut ur systemet istället för att ligga kvar.

Kan säga att på söndagen när jag fick mest healing så kändes halsen bra i många timmar, retligheten och ömheten var borta. Kom tillbaka mot kvällen.

Men jag hann med lite admin arbete igår, uppdaterade hemsida, Facebook och på bolagsverket för att inkludera Reiki.

Och så var min vän hit och hjälpte mig med att fota. Hon är en duktig fotograf och har fotat våra familjefoton tidigare.

Ska bli spännande att se resultatet med en halvsjuk Mervi ? på bilderna, tur att jag är snygg innan sjuk ?

Jag och min make i Högbo 2 år sedan. Fotograf min vän Marita Larsson (fd Vänttinen)

Steg 1 i Holy Fire Reiki healing

Jag har hållit lite tyst om detta, bara mina närmaste vänner har vetat om att jag skulle gå denna utbildning ☺️

Mitt diplom efter genomförd utbildning

Det har varit en underbar helg med mycket meditation och healing med ett litet gäng härliga kvinnor.Men helgen startade sämre hemma då dottern fick ett av sina längre ep-anfall. Hon är lätt förkyld just nu, så jag var förberedd på det. Men jag lyckades släppa den oron faktiskt när jag var iväg, det var väldigt skönt. Så bra när man fullkomligt litar på den som var kvar hemma med dottern ?Jag fick tipset att Reiki skulle passa mig väldigt bra av en av mina närmsta vänner.Och den tanken fick gro i mig en liten stund. Och när tiden var rätt så dök denna utbildning upp framför ögonen på mig.Och jag anmälde mig ?Så glad för det ? då jag var på seans för någon månad sedan så bad en anmoder till mig att återgå till mina rötter och arbeta med healing, för jag hade det inombords.Som ni märker nu är jag en andlig människa.Jag har alltid haft en djup tro i energier i oss, omkring oss och överallt.Detta pratar jag inte ofta om, men de som tar upp ämnen om religion, tro och andlighet kan jag prata med då det samtidigt inte är något jag döljer.Utan jag har alltid haft uppfattningen att jag ska inte tvinga fram min syn om detta på andra och att människor som är intresserade frågar kring det.I alla fall nu i helgen så har jag gått denna utbildning och ser fram emot att börja praktisera detta. Så snart kommer jag erbjuda detta på ChillaNer ☺️Tills dess så ska jag se till att få in meditation i mitt liv igen, jag har saknat den faktisk och kände nu i helgen hur mycket mer jag är i ton med mig själv nu än för ett år sedan.

Kontakt

Address: Hästskovägen 9, 812 51 Åshammar
Email: mervi.ruuskanen@chillaner.se
Tel: 070-516 78 06

Öppettider

Endast tidsbokning