ChillaNer bloggen

Material jag använt:

• Toarullar
• Lim
• Ögon
• Färg
• Pensel
• Sax

Djur av toarulle

Börja med att måla toarullen. Då jag har en dotter som älskar att måla dessa och hon har tillgång till vattenfärger alltid så hade vi några färdigmålade som vi fortsatte att arbeta på.
Jag tog även och målade några stycken till med mer täckande färg.

Här har jag hämtat inspiration:

indora
Pysselbolaget

Svårighet enkel

Material jag använt:
* Hushållspappersrulle
* Pensel
*Målarfärg
*Tyg
*Lim
*Washitejp

Då jag startat pysselgruppen på ChillaNer, bli gärna medlem du med ?
Så ser jag pyssel i allt nu.

Fick slut på hushållspapper, så då var frågan vad skulle det bli av den?

Svaret denna gång vart en kikare till min prinsessa.

Jag började med att måla den med akrylfärg. Trodde det skulle behövas två lager för att täcka, men blev nöjd med resultatet efter ett lager.

Sedan blev det att dekorera. För att bli inspirerad och få en uppfattning på hur en kikare ser ut så googlade jag ”piratkikare” och fick då fram många bilder att utgå ifrån.
Jag valde att använda mig av paljetter och klistermärken.

Resultat:
Min dotter älskade denna, hann knappt göra den färdig innan hon skulle ha den. Knappt att jag fick fota den ens ?
Sen var den med hela dagen vid hennes sida, tänk att en hushållspappersrulle kan vara så otroligt rolig och mångsidig.
Och det måste ha varit lite pirat i den då vi tydligen skulle skåla efter att vi arbetat i trädgården
Kippis! som vi säger i vår familj (skål på finska)

Jag har funderat på detta med att sälja över nätet och skicka iväg. Och igår bestämde jag mig.
Jag har haft 0 kr i inkomst från ChillaNer sen jag stängde studion pga covid-19, utgifter finns ändå. Och senaste prognoserna ser ju ut att visa att vi kommer att dras med detta över sommaren.
Jag hade tänkt öppna upp en dag i veckan i maj, ordna barnvakt och försöka minimera risken att bli smittad m.m.
Men sen kom de ut med att fetma är en riskfaktor och även om jag inte ser mig själv som fet, så vet jag att jag ligger på gränsen till sjuklig övervikt. Har varit över den i många år, men hamnat på ”rätt” sida under de senaste två åren.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra med öppet i maj.
För jag ska ju inte hålla mig frisk bara för min egen skull, eller mina kunders skull utan för min dotters skull. Hon har ju ingen annan som kan kliva in om jag blir sjuk.
Detta är de jobbigaste delarna med att vara ensam förälder, just att det finns inte en till att luta sig mot.

Nåja nu skulle vi inte vädra min covid-19 oro utan se på det jag faktiskt åstadkommer nu när jag har tid, energi och möjlighet (med många avbrott för bus med dottern).

Som sagt funderat på Webbshop, bestämde mig igår och REDAN idag är den publicerad!!! Jösses vad fort jag kan jobba ibland ?
Jag är riktigt imponerad av mig själv.
Ok, den är inte helt färdig än. Det fattas både produkter och bilder. Anledningen är helt enkelt att jag passar på att göra en inventering när jag ändå håller på. Samt att jag måste hitta rätt mapp för alla bilder på dem.
Måste organisera lite bättre i datorn och telefonen helt enkelt.

Jag har också kommit i kontakt med några återförsäljare som jag planerar att köpa in ifrån.
Det kommer att komma pysselpåsar, ljus, rökelse, smycken, kristaller och mer häxigare saker i shoppen. Så håll utkik om du är intresserad.

Och jag tar gärna emot förslag på sortiment.

Och samtidigt som jag gör detta så håller jag på att pyssla för fullt för på MÅNDAG kommer jag starta upp pysselgruppen på ChillNer, det kommer att var en grupp på Facebook med inspiration, gratis att vara med i och inspireras och dela med sig.

Funderar på att även ha en Mary Kay träff ute på min altan, finns intresse?
Samt pysselgrupper ute på altanen. För jag tror det är många som lever precis som vi i social isolering och kan behöva göra något annat, då passar det bra med träffar ute med få deltagare.

Hoppas ni har det lika bra som jag i dessa corona-tider ?

Ja eftersom jag kommit ut som häxa offentligt nu, det kändes faktiskt lite nervöst kan jag säga. Men jag har inte fått någon som helst reaktion på det ? Kan det vara för att det är så tydligt? Eller för att jag inte träffar människor just nu pga covid-19?

Nåja, för att återgå till det inlägget skulle handla om så är det lite sånt som jag anser vara vardagsmagi i en häxas liv.
Nämligen att samtidigt som jag donar i trädgården, idag var det att rensa vid entrérabatten och lägga på ny täckbark där så passade jag på att skörda maskrosrötter.

Liten varning till alla, känner ni inte igen en ört till 100%, låt bli att skörda den (åtminstone om ni tänkt inta den på något sätt).

Hela maskrosen är ätlig. Och en gång i tiden så drack man det som kaffersättning. Såg att det faktiskt säljs maskroskaffe nu för tiden med.

Förr har jag torkat roten i skivor och sedan gjort i ordning te på den när jag behövt.

Det är självklart viktigt att göra den ordentligt ren från eventuella jordrester. Och var noga med vart ni plockar den så inte är förorenad (hundkiss, avgaser eller annat).

Nyttiga länkar om maskrosen:
Dags att plocka

Jag gissar att det är fler än jag som håller på att bli tokiga av att gå hemma med ett barn som är endast snorig. Med det vill jag säga att min skrutta är full av energi även när vi är fast hemma då alla med förkylningssymptom inte får vara på förskolan nu.

Men att vara fast hemma ger ju tid till saker som man annars inte har tid till. Som städa igenom skåpen och rensa. Omorganisera här och där. Baka m.m.

Samt som detta, ett blogginlägg om vårdagjämning. Anledningen till att detta är intressant är ju att det är en helgdag för många individer som har natur inriktad tro, som jag.

Rent tekniskt är vårdagjämning då solen står helt lodrätt över jordens ekvator.
I år inträffar detta på fredag den 20/3-20 kl. 04.49
Det är nämligen en myt att det är dagen när dag och natt är lika långa. Jag kan ärligt säga att jag trodde på den myten själv. Men att faktiskt forska i saker och vara källkritisk gör att man lär sig saker som stämmer bättre än det man visste innan.

Sen för de med naturinriktad tro då?
Vi har de som firar Ostara, lite som påsk. Helt enkelt att glädjas åt våren.
Söker man på Ostara så kommer ni få mängder av information kring detta.

Jag själv brukar inte fira ostara. Påsken dekoreras här hemma samt att det delas påskägg.
Tycker nämligen inte att mitt barn ska vara utan det alla andra barn får.

Men i år eftersom jag har tid och vill få in lite mer av min natur tro i livet ska jag nog hitta på lite som vi kan göra imorgon.

Det jag funderar på är enkla saker som man kan göra med ett barn, för att visa vad våren innebär.
Ta en promenad och titta på vårblommor.
Städa i trädgården.
Plantera om blommor.
Meditera.
Skörda maskrosrötter.

Hoppas det ger er lite idéer om ni vill utnyttja denna ofrivilliga hemmakarantän på grund av snuva.

Folkhälsomyndigheten säger nu att det är hög risk för samhällsspridning av viruset och man bör helt enkelt ta åtgärder för att minska smittspridningen.

Det innebär att dottern min som var förkyld i helgen och nu har ökad snuva får vara hemma resten av veckan.

Men innebär det att jag slappar bara? nää som egen företagare så går tiden till andra uppgifter än kunder.

Så idag har produkhyllan fått flytta ut till väntrummet där det blir bättre överblick på dem.

Snart ska påskprodukter dit med, men vet inte riktigt vad det blir än?

Ser ni nått ni är intresserad av? skicka ett meddelande till mig så ska vi se vad vi kan göra. Och glöm inte att jag säljer presentkort på behandlingar. En helkroppsmassage är alltid uppskattat ?

Jag har blivit uppfostrad av en stark kvinna. Hon har visat mig vägen genom livet. Att aldrig ge upp, att aldrig stanna kvar på marken när livet gett en käftsmäll.

Så jag har blivit en stark kvinna. Jag klarar mig själv som det kallas. Det handlar om ett livssyn där man inte förväntar omgivningen att hjälpa mig, utan att man gör sitt bästa för att klara det själv.

Det betyder inte att man aldrig ber om hjälp eller tackar ja till hjälp. Utan att man faktiskt uppskattar hjälpen då man inte förväntat sig den.

Att vara stark innebär att också se sina begränsningar och svagheter. Att veta när man behöver hjälp och försöka hitta nya lösningar för att få livet att gå ihop.

Jag är oerhörd tacksam för de människor som gett mig så mycket stöd, alla kvinnor som funnits vid min sida det senaste året. För de två männen i mitt liv försvann ju 2018, min pappa och min make.

Tack ni underbara ❤

I vår familj är december en berg och dalbana månad. Vi har födelsedag, jul och nyår som alla är roliga positiva och bra dagar. Sen har vi dagen min make gick bort, stå ensam i ett föräldrahav på Lucia, sörja den splittrade familjen och känna den stora saknaden efter alla som inte är med oss som förr.

Men jag visste det innan jag gick in i december månad och jag satte igång projektet att försöka få en ganska stressfri december månad genom det hela.

Dottern ville ha jul redan i november, så släppte regeln om att julpyntet inte ska upp för tidigt, istället dekorera vi hela december. Lite i taget mer och mer. Vi fick till och med upp julgranen flera dagar före jul och julklapparna fick ligga framme för att skapa julstämning.

Jag bad min mamma att baka ALLT inför dotterns födelsedag och radera tanken på barnkalas helt och hållet, för ärligt talat det kan vi ta när det är varmt ute istället. Jag bjöd in alla min dotter ville, samt vänner och hennes släkt. De flesta kunde komma så det vart ett stort kalas ändå och då var jag tacksam över att jag inte skulle ordna barnkalas på det mitt i december.

På julafton bröt jag gamla traditioner och påbörjade nya. Och vi hade en avslappnad julafton där Aurora hann leka med sina leksaker samt se Kalles jul (första gången hon haft ork och ro att titta hela). Och någon vecka innan julafton fick vi veta att hennes syskon skulle få komma och fira en del av julafton med oss.
Så jag var tvungen ut och köra bil ändå, men det gjorde jag gärna för syskonens skull.
Till och med tomten hittade till oss för första gången i Skruttans liv. Och hon vågade säga ”God Jul” till tomten efter att hon fått en julklapp (fast jag vet inte om tomten hörde det)

Nyår så var jag in till Lidl och köpte lite nyårspynt, spendera 30 min på att pynta. Några vänner kom förbi och vi firade med pizza, bubbel och chokladbollar. Så enkelt men ändå med nyårskänsla.

Senare på kvällen spådde jag och dottern in nya året med tenn. Tände några tomtebloss och både hon och jag sov gott innan 22.00
För första gången som jag kan minnas så sov jag vid tolvslaget, vaknade dock av raketerna strax efter.

Så jag är så glad över de insikter jag gjort under det gångna året, gällande min UMS, min sorgebearbetning och min dotter.
Det gjorde att jag tacklade december på ett helt annat sätt än tidigare år. Nämligen med ChillaNer tankesättet.
Varför stressa upp sig, ta det lugnt, och gör det enkelt med kärlek istället för extra allt med stress och utmattning.

Nästa inlägg kommer i slutet av januari början av februari
kommentera gärna om ni vill ha ett om ett speciellt ämne 🙂

Jag hade tänkt att skriva ihop om detta ämnet under november. Men livet kom emellan. Ibland blir det så fullt upp så man inte hinner med allt det man tänkt sig.

När min make vart sjuk så var jag sjukskriven för utmattning, jag var helt slut och höll på att samla kraft för att ta ordentliga tag mot källan till min utmattning.
Men livet gick en annan väg.

Nu ett år senare är jag otroligt tacksam över att min utmattning gjorde att jag var hemma och sjukskriven genom hela min makes sjukdom.
För tack vore den så fanns jag vid hans sida genom allt.

Jag var med vid varje läkarbesök. Vid varje jobbigt samtal med barnen. Jag var med på alla hans behandlingar utom ett, då var jag och hämtade hem vår nya familjemedlem Elliot.

Jag fanns där när han föll i bitar över tanken att inte se sina barn växa upp. Jag höll om honom i dagar efter att en viss person önskat livet ur honom och han kände i själen att han var ju redan på väg bort.

Jag fanns där genom hela förloppet. När han förlorade allt mer av livet. När rädslan för döden var ständigt närvarande.

JAG FANNS där genom allt. Fast jag själv var nedbruten och orkeslös. För det var det han behövde, inte någon med ork att bära världen. Det han behövde var just MIG VID HANS SIDA genom allt. Och jag fanns där.
Jag grät med honom, jag höll om honom och jag bara fanns.

Genom allt detta så kom jag till många insikter. Många prioriteringar som fanns innan var bortblåsta. De var betydelselösa när man kämpade mot döden.
Jag insåg att det viktigaste jag kan ge en annan människa som jag älskar är att finnas där.

Den meningen betyder så otroligt mycket. Och just den satte igång mitt sorgearbete från ett annat perspektiv.

”Det viktigaste jag kan ge en annan människa som jag älskar är att finnas där.”

Det innebär ju att JAG måste ta HAND om MIG, för annars finns inte jag där.

JAG måste bygga upp MIG först, för att finnas där.

Jag måste hitta min glädje och lycka för att ha orken att finnas där.

Så hur bearbeta jag sorgen samtidigt som jag var utmattad?
Genom att acceptera mina begränsningar, genom att dra hårda gränser för min hälsas skull. Genom att titta på min dotter och ställa frågan hur kan jag bäst finnas där för henne?
Och inse att hon behövde inte mig på jobbet, hon behövde inte mig gå in i väggen ännu en gång, hon behövde inte mig som piga med ett fläckfritt hem, hon behövde mig inte för att jag skulle köpa en massa saker.

Det hon behövde från mig var att jag skulle finnas vid hennes sida. Hon behövde min närhet. Hon behövde min närvaro. Hon behövde mig för att visa vägen mot framtiden.

Där var en annan mening som triggade mig.

”Hon behövde mig för att visa vägen mot framtiden. ”

Vilken framtid? Vilken väg? Vad för slags guide var jag som sörjde allt jag förlorat och var utmattad?

Men någonstans där började jag fundera på det från ett annat håll. Nämligen istället för att se allt jag förlorat och förlora mig i sorgen så såg jag på min dotter.

Jag såg på allt det jag fått genom åren med min make. Och jag kände mig inspirerad att bli en lycklig mamma som orkar.

Nu har det gått ett år. Har det varit en dans på rosor? Absolut inte!

Skulle jag vilja ha det gågna året ogjort? Det är en jättesvår fråga.
Idag är det den 12:e december så för ett år sedan just nu så hade jag förlorat min make, det var kallt faktum.
Från det datumet så vill jag inte ha året ogjort, jag har gått igenom detta år nu. Jag har tagit mig igenom det.
Och den person jag har blivit idag och fortfarande håller på att utveckla fram tycker jag om oerhört. Jag tycker om mig själv.
Jag är faktiskt lycklig i mitt liv. Sorgsen, självklart. Det bär jag med mig resten av livet. Men jag är faktiskt lycklig och redo för de nya utmaningarna livet ger.

För lärdomen om ”att det viktigaste jag kan ge en annan människa jag älskar är att finnas där” har gett mig styrka, hopp och framtidstro.

Jag kommer att försöka hinna med ett till mot slutet av december.
Kommentera gärna om ni har förslag på ett ämne att skriva om ?

Jag har länge haft svårt att forma bloggens karaktär.

För jag har inte riktigt vetat hur jag ska fokusera rätt och åt vilket håll jag ska fokusera på.

Jag känner att lyckas jag forma min skrift i rätt fokus så kan jag ha mycket nyttigt att säga. Sånt som andra kan ha nytta av.

Jag har haft det tufft i många delar av mitt liv. Men hade starka och kärleksfulla föräldrar vid min sida, även om det var sällan det sas så visste jag att jag var älskad.

Jag kommer från stor släkt, så alla slags människor och öden får plats där.

Jag har varit mobbad och trakasserad, sett min far genomgå olika stadier av Alzheimers, närstående med missbruk, närstående med ADHD, har barn med SWS med sömnproblem och epilepsi m.m., drabbats av utmattningssyndrom, förlorat en förälder samt make på samma år, sett hur jävligt cancer är riktigt nära, tappat fotfästet i livet och börjat om.

Jag har också förstående vänner som ställer upp i vått och torrt, en underbar dotter, en inre kraft som inte låter mig ge upp, en förstående mor som ställer upp och en stark tro i energier runt om oss.

Jag tror verkligen på att vi väljer själva hur vi upplever livet. Om vi tror att livet är hårt, jobbigt, pissigt och hemskt så är det så vi upplever det.

Men tror vi på att vi kan förändra upplevelsen av livet till positivt så kan vi det.

Jag förlorade min make, saknar honom oerhört. Sorgen är alltid nära till hands.

Men i förlusten valde jag att se på allt jag fått från min make som självsäkerhet, mod, styrka, kunskap, drömma om mer och att mitt hjärta öppnades för kärleken och att jag vågade släppa in honom och hans barn.

Idag försöker jag leva med ett öppet hjärta, hjälpa där jag kan, säga nej när min kropp och själ kräver det.

Det är ingen enkel balansgång, men jag gör mitt bästa.

Och här ska jag nu fokusera mot bloggens framtid.

Jag kommer att börja skriva blogginlägg kring Utmattningssyndrom, sorg m.m. och hur jag hanterar det.

Även om Reiki som jag verkligen brinner för efter att ha sett dess verkningar i mig och min dotter.

Inläggen kommer att komma en gång i månaden så jag hinner arbeta på det ordentligt. Så det blir värt något för er att läsa.

Så vad blir mitt första ämne tro?

kommentera gärna med förslag.