ChillaNer bloggen

Började med en lugn stund på morgonen och sen ut på tomten tidigt. Så härligt att ha den möjligheten att få gå ut och njuta av nuet lite ?

Saknar en altan dock, har börjat leta efter som kan göra den åt mig för helt ärligt så hinner inte jag, de lediga stunder jag har vill jag ägna skruttan, hunden och trädgården. Så känner ni någon duktig altanbyggare skicka iväg ett meddelande till mig ☺️

Sen körde vi lite loppis lördag, en tradition i vår familj som vi tar till när vi känner att vi vill göra något men inte riktigt vet vad eller orkar planera något

Helt enkelt att gå på loppisar ?, brukar oftast ta våra favoriter och ibland någon ny. I går var vi på en ny för oss ?

Enda inköpet var en glass var ??

Det var ju inte att köpa som var viktigt utan att göra något tillsammans och komma hemifrån lite ?

Skruttans pool kom fram och fylldes,hon badade tills det började regna. Parasoll till henne och ett till mig hade vi.

Vi hade en lugn och skön lördag, jag hann med att rensa ogräs i gruset och njuta lite. Är ju fortfarande förkyld, men har fått tillbaka orken även om jag är snorig, hostig och lite rosslig i halsen.

Imorgon måndag blir det jobb igen, bara en kund bokad då den andre avbokade.

Idag söndag är ett oskriven blad ?

Ja, jag hoppades in i det sista att jag skulle må så bra igår att jag skulle kunna ta emot kunder.

Men lämnade dottern på förskolan och fick höra hur hemsk jag lät och såg ut. Och jag kände mig faktiskt så ?

Så avboka kunder igår med.

När jag hämtade skruttan (smeknamn på dottern) så regnade det lite så vi åkte hem istället för invigning av lekplats.

Det var rätt val eftersom det 5-10 minuter senare öste ner och kom åskoväder.

Något jag tycker är jättemysigt, och dottern med. Hunden Elliot däremot ogillar det, men jag tycker han blir lugnare för varje åskoväder. Med andra ord så håller jag noga koll på minste familjemedlemmen.

Idag blir det midsommar. Men det berättar jag om imorgon ?

Gårdagen (måndag) började ok, vart lite sämre på mitten och avslutades med feber.

Dottern vart sjuk i torsdags, men har haft hosta och snorighet, samt ett längre anfall (för henne) i lördags, få var det jobbigt att lämna henne för Reiki kursen, men jag visste ju att det skulle gå bra och jag var endast ca 10 min ifrån.

Jag började känna av halsen på torsdag kväll och där har det hållit sig, men efter en helg av healing som sätter igång utrensning i kroppen så ska denna förkylning nu rensas ut ur systemet istället för att ligga kvar.

Kan säga att på söndagen när jag fick mest healing så kändes halsen bra i många timmar, retligheten och ömheten var borta. Kom tillbaka mot kvällen.

Men jag hann med lite admin arbete igår, uppdaterade hemsida, Facebook och på bolagsverket för att inkludera Reiki.

Och så var min vän hit och hjälpte mig med att fota. Hon är en duktig fotograf och har fotat våra familjefoton tidigare.

Ska bli spännande att se resultatet med en halvsjuk Mervi ? på bilderna, tur att jag är snygg innan sjuk ?

Jag har hållit lite tyst om detta, bara mina närmaste vänner har vetat om att jag skulle gå denna utbildning ☺️

Det har varit en underbar helg med mycket meditation och healing med ett litet gäng härliga kvinnor.Men helgen startade sämre hemma då dottern fick ett av sina längre ep-anfall. Hon är lätt förkyld just nu, så jag var förberedd på det. Men jag lyckades släppa den oron faktiskt när jag var iväg, det var väldigt skönt. Så bra när man fullkomligt litar på den som var kvar hemma med dottern ?Jag fick tipset att Reiki skulle passa mig väldigt bra av en av mina närmsta vänner.Och den tanken fick gro i mig en liten stund. Och när tiden var rätt så dök denna utbildning upp framför ögonen på mig.Och jag anmälde mig ?Så glad för det ? då jag var på seans för någon månad sedan så bad en anmoder till mig att återgå till mina rötter och arbeta med healing, för jag hade det inombords.Som ni märker nu är jag en andlig människa.Jag har alltid haft en djup tro i energier i oss, omkring oss och överallt.Detta pratar jag inte ofta om, men de som tar upp ämnen om religion, tro och andlighet kan jag prata med då det samtidigt inte är något jag döljer.Utan jag har alltid haft uppfattningen att jag ska inte tvinga fram min syn om detta på andra och att människor som är intresserade frågar kring det.I alla fall nu i helgen så har jag gått denna utbildning och ser fram emot att börja praktisera detta. Så snart kommer jag erbjuda detta på ChillaNer ☺️Tills dess så ska jag se till att få in meditation i mitt liv igen, jag har saknat den faktisk och kände nu i helgen hur mycket mer jag är i ton med mig själv nu än för ett år sedan.

Jag har ju nämt lite om att jag har en dotter med Epilepsi, hon är född med något som heter Sturge-Weber syndrom, nej ni har nog inte hört talas om det, oerhört ovanligt.

Ska ni googla, skippa socialstyrelsens sida om det, läs hellre på Sturge-Weber förening sida. Föreningens sida är mer lättsmält och mindre krossande.

Jag kommer med all sannolikhet berätta mer kring det i framtiden, just nu räcker det med att säga min dotter är en fantastisk tjej som livet följer samma stig som för andra barn.

Fast med mer vaksamma ögon riktade på henne bara.

Detta inlägg är mer riktad kring epilepsi för i torsdags var det dags för hennes tredje sömn-EEG.

Jag var nervös inför detta då det är första där jag är ensam med henne, för tidigare åkte ju jag och maken på dessa tillsammans.

Han var en sådan far som det var viktigt för att han var med som stöd och få höra från läkaren själv. Han var oerhört mån om sina barn.

Nu skulle alltså jah själv hålla henne vaken halva natten, halva dagen och åka in till Gävle sjukhus utan att dottern somnade.

Vi hade ju inte lyckats med detta när vi var två!

Men det gick bra, för dottern är större nu och hon lyssnade på mig om att det var viktigt att hålla sig vaken ?

Och hon somnade för första gången på själva EEG också.

Så självklart firades detta, lyxmilkshake från Max ?

Och läxa lärd för denna mamma, jag och min dotter klara allt tillsammans ? så varför oroa sig i onödan när vi kan ta det lugnt och njuta av nuet ?

Nu är det minst 2 veckors väntan, troligare en månad, vi pratar ju om svensk sjukvård. Men det tänker jag inte oroa mig över. Utan nu är det sommar och vi är inte i framtiden än utan här och nu ?

Jag har två styvbarn som jag älskar som egna och önskar bodde hos oss, men då jag är bara styvmor och därför värdelös så har jag inga rättigheter att få till något boende.

Konflikt mellan familjerna sedan långt innan min make och styvbarnens mor gick isär som tyvärr fortsatt genom åren.

Men styvsonen hade frågat efter mig och sin syster till deras skolavslutning så jag ändrade om i mitt schema och såg till att vara ledig.

Jag hämtade upp styvbarnen efter skolavslutningen och åt lunch med dem.

Jag hade egentligen planerat picknick i Högbo och att vi skulle vara där ett bra tag men planerna ändrades dagen före när jag fick sms att de måste vara hemma tidigare än tänkt.

Så istället vart vi bjudna på lunch och hade en mysig stund i stugmiljö.

Jag tycker det är skönt att träffa dem, men dottern som också vill att de bor hos oss blir tyvärr överväldigad av det.

Denna gång så kunde hon uttrycka att hon blir ledsen när vi måste lämna av dem.

Och dagen efter så fick hon ett ep-anfall.

Så jag vet inte hur jag ska göra? Ska jag fortsätta få syskonen att träffas ibland, då min dotter både behöver det och mår dåligt av det? Eller ska jag bara låta bli så mår dottern bättre? Styvbarnen blir ju äldre och kan i framtiden välja själv att komma och hälsa på sin syster.

För tyvärr finns ingen möjlighet till regelbundet umgänge så som jag skulle önska och dottern skulle må bra av.

Livet är fan inte lätt när det är barn inblandade.

Men ska man tänka med mottot ”ChillaNer” så är ju svaret att fortsätta att avvakta och undvika kontakt för att förhindra ytterligare konflikt mellan familjerna. Kanske tiden kan öppna upp möjlighet till regelbundet umgänge?

Var det 6 månader sedan min make gick bort.

Det är en stor anledning till att jag inte skrivit på några dagar.

För det är jobbigt. Att tänka kring det och skriva om det.

Min dotter var bjuden på kalas, så härligt att hon blir bjuden.

Jag var kvar där och höll mig i bakgrunden för det känns hårt att lägga ansvaret på några andra föräldrar ifall hon skulle få ep-anfall.

Min dotter var nog yngst på kalaset och mamman frågade om ålder på henne. Det var 6-års kalas och min dotter är 4,5 år så nog märks det.

Och jag kände mig inte så social eftersom det var en dag för eftertanke och sorg för mig.

Vi gick hem lite tidigare då jag märkte att födelsedagsbarnet var lite irriterad på min dotter som inte kommit lika långt i att turas om och dela med sig än.

Så nu är första Mors Dagen avklarad utan maken.

Det gick som förväntat. Jag fick nöja mig med att bli bjuden på fika som firande.

Min bror var också där och det var en trevlig fikastund.

MEN jag glömde mammas ros! ? det var ju tur att jag knäppt bild för att dela med mig av till er. Så jag fick visa den och så får hon den idag istället. Hon tog det med ett skratt ?

Nu på morgonen har jag läst på Facebooks och olika grupper om både mammor som blivit firade men också om de som inte blivit firade.

Det är ju oerhört många som inte blir firade, och hur mamman tar det är olika. För vi har alla olika förväntningar kring dessa dagar.

Jag var ledsen över att inte ha min make kvar för de extra kramarnas skull. Men inte över att jag inte blivit firad. Jag förväntade mig ju inte det.

Men förväntar man sig något så blir det ju en besvikelse som man måste bearbeta.

Det betyder inte att man inte ska hoppas, men det är inte samma sak som att förvänta.

Nog hoppades jag att min dotter skulle rita eller måla en teckning åt mig igår, men förväntade mig inte det och jag uttryckte ingen önskan kring detta till henne eller någon i min omgivning heller.

Så till alla som känner att de inte fick sin Mors Dag som förväntat frågar jag:

Uttryckte du dina förväntningar till de som du hade förväntningarna på?

Var dina förväntningar något de kunde uppnå från deras förmågor?

Och på känslan de borde ha förstått

-Nej, det borde de inte. De är inga tankeläsare och de har helt andra förväntningar på dagen än du.

Detta var något min make lärde mig. Att jag måste uttrycka min förväntan på honom för annars visste han inte, utan gick efter att det inte fanns någon förväntan alls.

Jag var dålig på detta, för att faktiskt uttrycka i ord sin förväntan gör att man faktiskt måste inse själv sin förväntan och berätta om den, och riskera att någon gör en medvetet besviken. Det är skrämmande.

Men utan kommunikation så funkar inget förhållande. Och utan att dela sin sårbarhet finns ingen riktig känslomässig intimitet i ett förhållande.

Det var några tankar och reflektioner om gårdagen efter en natt med dålig sömn.

Idag kommer jag bli firad lite av min mamma, min dotter på 4 år är lite för liten än. Så jag och mamma firar varandra lite, har köpt en ros till henne och hon bjuder på fika.

Det här är första morsdagen min make inte kan ge mig en extra kram och titta på en film tillsammans på kvällen.
Ibland så köpte han blomma eller godis åt mig, men vi har aldrig tyckt att köpta grejer är viktiga eller att anstränga sig mycket, utan det lilla (kram och film) räcker långt.

Detta är alltså första morsdagen jag är nuvarande supermamma som fixar allt.
Men tror ni att jag skulle vara en supermamma som fixar allt utan alla runt omkring som hjälper till och ställer upp. Absolut inte!
Ensam är inte stark i längden, det krävs en by att uppfostra ett barn.

Så jag vill ge en extra tanke till alla runtomkring som gör mammorna till de mammor de är.
Tack till alla mina vänner, familj och släkt. Ni ger mig styrkan att vara supermamman som fixar allt

Det är första rubriken som bloggen gav för att börja.

Den passar bra faktiskt. Jag har ju alldeles nyss startat upp mitt företag och ger mig ut i en ny skrämmande värld, men ooo så spännande och utmanande med.

Efter 17 år inom äldreomsorgen så byter jag karriär. Från tryggt jobb för kommunen till egen företagare.

Jag kommer att skriva här lite då och då om mig och mitt liv, och vad jag gör för att leva efter ledorden ChillaNer.

Nu ska jag äta gott och titta på film med min dotter.