Kalas
Min dotter har semester från förskolan.
Men på slutet av förskolan så hade det kommit en inbjudan till kalas på sommaren.
Jag nämnde inte detta till henne förrän dagen före. Jag har lagt märke till att hon mår bättre när hon inte vet om stora saker i förväg, hon blir över exalterad annars vilket resulterar i att hon kan få ep-anfall när det väl gäller.
Jag var inte ensam förälder som stannade kvar denna gång, var ett till par som stannade med sina barn som var yngre, samt att de var vänner med värdparet.
Ja, jag börjar känna mig lite i vägen på dessa kalas ? men Skruttan trivs med det och jag märker att när det blir jobbiga situationer så kommer hon till mig en kort stund.
Kalaset var välordnat med Labyrint tema, allt var super. Tyvärr tyckte skruttan att allt ätbart var misstänksamt så hon överlevde på saft och popcorn bara ? Själv så vart jag imponerad av fantasin de använt till fikat, såg verkligen labyrint aktigt ut ?
Lekplatsen de hade var poppis samt lekarna de ordnat.
Vardag som ep-förälder till en liten skrutta ?
Den 9 juli
Var det 6 månader sedan min make gick bort.
Det är en stor anledning till att jag inte skrivit på några dagar.
För det är jobbigt. Att tänka kring det och skriva om det.
Min dotter var bjuden på kalas, så härligt att hon blir bjuden.
Jag var kvar där och höll mig i bakgrunden för det känns hårt att lägga ansvaret på några andra föräldrar ifall hon skulle få ep-anfall.
Min dotter var nog yngst på kalaset och mamman frågade om ålder på henne. Det var 6-års kalas och min dotter är 4,5 år så nog märks det.
Och jag kände mig inte så social eftersom det var en dag för eftertanke och sorg för mig.
Vi gick hem lite tidigare då jag märkte att födelsedagsbarnet var lite irriterad på min dotter som inte kommit lika långt i att turas om och dela med sig än.
Första festen efter att jag blivit änka
Det har blivit några dagar utan inlägg, helt enkelt fullt upp eller helt slut.
Ni som är föräldrar vet känslan på kvällen när man äntligen sätter sig ner i soffan, att ta fram telefonen för att skriva ett blogginlägg är inte det första man gör.
Det var förra onsdagen jag skrev, sen dess har jag varit på fest för första gången sedan min make gick bort.
Jag såg fram emot det samtidigt som jag var nervös. Hur skulle jag reagera, hur skulle alla där reagera?
Det gick självklart bra, jag var nykter då dottern är inne i en anfallsperiod med sin epilepsi (hon sov borta). Och det var trevligt att vara ute bland folk och vara ungdom ett tag. Vuxen, mamma är jag ju alltid, så därför skönt att vara ungdom ett tag ?
Denna vecka är lugnare på ChillaNer, vilket betyder att jag kan försöka tänka ut en tävling att ha på nationaldagen i Kungsgården där jag ska stå och presentera mig och ChillaNer.
Hmm, vad ska jag hitta på för tävling tro…
Välkommen dit och säg hej ?