Första festen efter att jag blivit änka
Det har blivit några dagar utan inlägg, helt enkelt fullt upp eller helt slut.
Ni som är föräldrar vet känslan på kvällen när man äntligen sätter sig ner i soffan, att ta fram telefonen för att skriva ett blogginlägg är inte det första man gör.
Det var förra onsdagen jag skrev, sen dess har jag varit på fest för första gången sedan min make gick bort.
Jag såg fram emot det samtidigt som jag var nervös. Hur skulle jag reagera, hur skulle alla där reagera?
Det gick självklart bra, jag var nykter då dottern är inne i en anfallsperiod med sin epilepsi (hon sov borta). Och det var trevligt att vara ute bland folk och vara ungdom ett tag. Vuxen, mamma är jag ju alltid, så därför skönt att vara ungdom ett tag ?
Denna vecka är lugnare på ChillaNer, vilket betyder att jag kan försöka tänka ut en tävling att ha på nationaldagen i Kungsgården där jag ska stå och presentera mig och ChillaNer.
Hmm, vad ska jag hitta på för tävling tro…
Välkommen dit och säg hej ?
Upp och ner
I går kväll var det bra, bokningar ramlade in till ChillaNer.
Jag och dottern hade en mysig kväll.
För att bränna bort överskottsenergi från övertrötthet så har vi börjat dansa på studsmattan, dvs hon hoppar och dansar på studsmattan och jag står på golvet och dansar.
Det funkar bra, lugnare tjej efter dans, så det kan jag rekommendera ?
Sen i morse, lite sovmorgon, glad tjej. Vi busade och lekte arg superhjälte, glad superhjälte, dvs jag stampar i golvet säger jag är arg och jagar henne. Hur skoj som helst för en 4-åring, samt för hunden också tydligen. Han tycker jag ska jaga honom med ?
Slutade när det var som roligast, hon gick och rita.
Så hörde jag stolen, frågade hur det gick, inget svar.
Epilepsi anfall.
Jävla epilepsi, varför kan vi inte bara få busa, leka och må bra?
I alla fall, kort anfall på minuten, sen sov hon några timmar och efter det var hon sig själv igen.
Nu på kvällen så åkte jag på ”starta eget” kursen, stor regnbåge på horisonten. Påminnelse om det vackra i regn och rusk.
Tyvärr ingen bild, jag körde på motorvägen så ingen möjlighet att fota. Men tyckte den var bredare än vanligt.
Det är viktigt att försöka se det vackra, det som skänker glädje även när det är jobbigt.
Det ger mig energi i alla fall. Små guld korn i vardagen.