ChillaNer bloggen

Folkhälsomyndigheten säger nu att det är hög risk för samhällsspridning av viruset och man bör helt enkelt ta åtgärder för att minska smittspridningen.

Det innebär att dottern min som var förkyld i helgen och nu har ökad snuva får vara hemma resten av veckan.

Men innebär det att jag slappar bara? nää som egen företagare så går tiden till andra uppgifter än kunder.

Så idag har produkhyllan fått flytta ut till väntrummet där det blir bättre överblick på dem.

Snart ska påskprodukter dit med, men vet inte riktigt vad det blir än?

Ser ni nått ni är intresserad av? skicka ett meddelande till mig så ska vi se vad vi kan göra. Och glöm inte att jag säljer presentkort på behandlingar. En helkroppsmassage är alltid uppskattat ?

Jag hade tänkt att skriva ihop om detta ämnet under november. Men livet kom emellan. Ibland blir det så fullt upp så man inte hinner med allt det man tänkt sig.

När min make vart sjuk så var jag sjukskriven för utmattning, jag var helt slut och höll på att samla kraft för att ta ordentliga tag mot källan till min utmattning.
Men livet gick en annan väg.

Nu ett år senare är jag otroligt tacksam över att min utmattning gjorde att jag var hemma och sjukskriven genom hela min makes sjukdom.
För tack vore den så fanns jag vid hans sida genom allt.

Jag var med vid varje läkarbesök. Vid varje jobbigt samtal med barnen. Jag var med på alla hans behandlingar utom ett, då var jag och hämtade hem vår nya familjemedlem Elliot.

Jag fanns där när han föll i bitar över tanken att inte se sina barn växa upp. Jag höll om honom i dagar efter att en viss person önskat livet ur honom och han kände i själen att han var ju redan på väg bort.

Jag fanns där genom hela förloppet. När han förlorade allt mer av livet. När rädslan för döden var ständigt närvarande.

JAG FANNS där genom allt. Fast jag själv var nedbruten och orkeslös. För det var det han behövde, inte någon med ork att bära världen. Det han behövde var just MIG VID HANS SIDA genom allt. Och jag fanns där.
Jag grät med honom, jag höll om honom och jag bara fanns.

Genom allt detta så kom jag till många insikter. Många prioriteringar som fanns innan var bortblåsta. De var betydelselösa när man kämpade mot döden.
Jag insåg att det viktigaste jag kan ge en annan människa som jag älskar är att finnas där.

Den meningen betyder så otroligt mycket. Och just den satte igång mitt sorgearbete från ett annat perspektiv.

”Det viktigaste jag kan ge en annan människa som jag älskar är att finnas där.”

Det innebär ju att JAG måste ta HAND om MIG, för annars finns inte jag där.

JAG måste bygga upp MIG först, för att finnas där.

Jag måste hitta min glädje och lycka för att ha orken att finnas där.

Så hur bearbeta jag sorgen samtidigt som jag var utmattad?
Genom att acceptera mina begränsningar, genom att dra hårda gränser för min hälsas skull. Genom att titta på min dotter och ställa frågan hur kan jag bäst finnas där för henne?
Och inse att hon behövde inte mig på jobbet, hon behövde inte mig gå in i väggen ännu en gång, hon behövde inte mig som piga med ett fläckfritt hem, hon behövde mig inte för att jag skulle köpa en massa saker.

Det hon behövde från mig var att jag skulle finnas vid hennes sida. Hon behövde min närhet. Hon behövde min närvaro. Hon behövde mig för att visa vägen mot framtiden.

Där var en annan mening som triggade mig.

”Hon behövde mig för att visa vägen mot framtiden. ”

Vilken framtid? Vilken väg? Vad för slags guide var jag som sörjde allt jag förlorat och var utmattad?

Men någonstans där började jag fundera på det från ett annat håll. Nämligen istället för att se allt jag förlorat och förlora mig i sorgen så såg jag på min dotter.

Jag såg på allt det jag fått genom åren med min make. Och jag kände mig inspirerad att bli en lycklig mamma som orkar.

Nu har det gått ett år. Har det varit en dans på rosor? Absolut inte!

Skulle jag vilja ha det gågna året ogjort? Det är en jättesvår fråga.
Idag är det den 12:e december så för ett år sedan just nu så hade jag förlorat min make, det var kallt faktum.
Från det datumet så vill jag inte ha året ogjort, jag har gått igenom detta år nu. Jag har tagit mig igenom det.
Och den person jag har blivit idag och fortfarande håller på att utveckla fram tycker jag om oerhört. Jag tycker om mig själv.
Jag är faktiskt lycklig i mitt liv. Sorgsen, självklart. Det bär jag med mig resten av livet. Men jag är faktiskt lycklig och redo för de nya utmaningarna livet ger.

För lärdomen om ”att det viktigaste jag kan ge en annan människa jag älskar är att finnas där” har gett mig styrka, hopp och framtidstro.

Jag kommer att försöka hinna med ett till mot slutet av december.
Kommentera gärna om ni har förslag på ett ämne att skriva om ?

Men vissa av oss är sjuk i utmattning.

Det är en jävla skillnad att känna sig slut på helgen efter en veckas heltidsjobb, familj och aktiviteter. Eller slut i kropp och själ av tanken att gå på toaletten som ligger 3 meter bort för att kissa.

Är du ”bara” utmattad så fattar du inte hur jobbigt det är för dem som är sjuka i utmattning.

Jag har legat i situationen där toalettbesök var dagens största utmaning. Dusch var jackpotten i energi om man gjorde det för att man kände att man ville, inte för att resten av familjen krävde det.

Vi lever i ett stress samhälle idag. Inte nog med att bara jobben blir mer stressiga och krävande så blir även hemmet det. Vi får så mycket info om allt som vi ska ta till oss och tänka på. Använd inte sköljmedel, får inte äta den frukten, bara vara ekologiskt, nä men ekologiska fuskar det är skit det med osv.

De som blir utmattade är de med ”duktiga personen syndromet” (NPF-personer har ökad risk för utmattning), där man vill vara den som ställer upp och fixar och klarar av. Man trivs med att människor kan lita på en och man levererar.
Men ju mer som läggs på, desto mer riskeras att tappas.

Vi måste bli bättre på att släppa och säga nej det fixar inte jag och lita på att någon annan kan göra det. Och kan ingen annan, då är det dags och se över vad som kan ändras.

Min dotter har sömnproblem, jag får aldrig sova hela nätter och sällan 5 timmar i ett sträck. Hon har även epilepsi och har haft anfall i sömnen, tyst krampandes i sängen.
Så vi sover tätt intill varandra, så jag ska känna henne. Så att hennes kramper ska väcka mig.
Så jag får aldrig sova för djupt, för tänk om jag missar en långvarig kramp som kräver medicin?

Jag bor i Gävleborg, har begärt ep-larm till min dotter varenda gång jag varit till läkare och habilitering. Går inte att få, skrivs inte ut, sök fonder, köp själv.

Min dotters sjukdom får jag acceptera, leva med. Men resten av livet kunde jag anpassa tack vore min make.
Jag arbetade 50% medan han levde för att orka, ekonomin var krass men gick ihop.
Nu lever jag på omställningpension och ekonomin är krass.

När min make dog så kunde jag ändra 2 saker i mitt liv.

1. Jag kunde ta åtgärder för att få stopp på de konstanta trakasserierna vi stått ut med i åratal. Åren innan min makes bortgång hindrade han mig, då han var rädd för konsekvenserna för familjen om man ”petade på björnen”.
2. Jag utbildade mig och startade eget företag. Detta kunde jag göra tack vore omställningpensionen som jag inte hade en aning om att jag skulle få. Den gav mig valmöjligheter när jag behövde det som mest.

Dessa två förändringar är mina livräddare.

Ena tog bort den största stressfaktorn från mitt liv. Den andra gjorde att jag kunde anpassa livet efter det som inte går att förändra.
För sömnproblem och epilepsi går inte att sudda ut liksom.
Men jag kunde anpassa min arbetssituation till det jag klarar av med en zombie hjärna, för får man aldrig sova ordentligt så är det vad man har.
Vissa dagar är bättre än andra.
Och tack vore mina förändringar i livet så håller min kropp, själ och till och med hjärnan på att vakna till liv igen.

Så det finns hopp efter utmattning, men jag är otroligt vaksam på om det skulle vända åt fel håll.
När jag känner stressen byggas upp eller orken tyna så ser jag till att planera in ledighet oavsett hur mycket jag har att göra. För jag vet hur jobbig vägen tillbaka från utmattning är och jag vill inte förlora det som jag vunnit och mår så bra av. För JAG mår bra idag och det var det länge sedan jag gjorde.
Även om jag lever i saknad och sorg så mår jag bra. Det är en härlig känsla att kunna skriva det ärligt. Jag mår bra.

Ps.
Jag rekommenderar inte att starta eget företag och plugga när ni är utmattade.
Den utbildning som de flesta kan läsa på 10 veckor tog bra mycket längre tid än så för mig.
Att lösa en sak när det gäller företaget som jag skulle kunna lösa på 10 min i om jag var 100% frisk kan ta mig dagar.
Men för mig var alternativet sjukskrivning från ett arbete jag inte kunde fixa alls utan sömn och alla strider med läkare och försäkringskassan för min skull med. Jag strider ju med dem samt omsorgen redan för min dotters skull.
Så av alla val, var de jag gjorde de enda val som kunde leda till friskhet.

Har sökt omsorgsbidrag (som det heter nu) och för någon vecka sedan var det dags för telefonintervjun. Det tog bara ca 6 månader att få den tiden… Jag vet att många föräldrar är upprörda över den långa väntetiden på dessa.
Vart smått sur när handläggaren sa att jag kunde vänta mig beslut om 2 månader, alltså 8 månader efter ansökan…
-Frågade henne om det inte är i lagen att man har rätt att vänta sig beslut efter 6 månader?
-Joo, det är ju tanken, men vi har tyvärr långa väntetider just nu.
-Ja, fast tanken är väl inte så utan Lagen?
Det skulle hon kolla upp närmare med sin beslutsfattare… Kanske att jag kan få förtur, om jag kräver det… Hon ville inte säga mer innan hon kollar upp…
Vill påpeka att handläggaren var väldigt trevlig och det var god ton i hela samtalet och jag tyckte hon skötte sig proffsigt.
Det är bara en stor frustration för alla som är fast i denna situation, och jag vet att jag är långt ifrån ensam och att det finns många som just nu inte har råd med livet med ett specialbehovs barn just nu, just för att vi hamnar mellan stolarna vårdbidrag/omsorgsbidrag samtidigt som jag förstått det så är det svårare att få omsorgsbidrag än vad det var vårdnadsbidrag… mycket rädsla och oro kring ekonomi i dessa familjer.

Jag har tur (fast hur tur är det att min make dog) att jag får omställningspension (det som kallades änkepension förr) som hjälper mig att betala räkningarna och ge mig chansen att göra karriärändring och starta ChillaNer för min och min dotters skull-
För som jag sa till handläggaren, jag vill inte vara kvar i samma ekorrhjul där jag hela tiden blir sjukskriven för utmattning. Har nämligen gjort några rundor rakt in i den väggen.

Redan dagen efter ringde handläggaren upp med återkoppling och sa att så fort de får in kompletterande uppgifter från dotterns läkare så kommer de att lägga vår ansökan i förturs listan. Men läkaren är på semester, så typiskt då vi väntar på svar från EEG och medicinändring. Det innebär att det tar längre tid till omvårdnadsbidraget blir beviljat också. Vi har ju varit utan vårdbidrag sedan mars…

Så vad kan jag som förälder göra just nu? Vänta, ta kontakt med barnmottagningen (mest för EEG och medicinändring) och vara tacksam över att jag har ekonomi som gör att jag klarar denna väntan. Tyvärr är det många familjer som är i värre sits än vi.

Så får jag hoppas på att det går bra i slutändan, för mig behövs de pengarna i hushållskassan, speciellt då jag fått göra en karriär ändring just för min dotters skull. För jag kommer att finnas där för henne oavsett vad ❤

Måndag förmiddag skulle jag sitta med bokföring men nätet gav upp strax innan skruttan skulle till förskolan.

Så istället gjorde jag snabb/enkel uppfräschning av ChillaNer.

Har nämligen öppna bokhyllor mot fula murstenar där inne. Planen är att jobba på murstenarna för det är en långvarig lösning.

Men nu gjorde jag en quickfix, satte upp tyg bakom dem och vips så syntes inte det fula igenom bokhyllan.

Kändes mycket fräschare på en gång.

Jag har också haft ett sug att leta efter någonting här hemma, vet inte vad eller varför. Vet bara att jag ska leta ??

Men det resulterade i spel till styvsonen som varit borta ett tag samt en bok av Sanna Ehdin.

Jag var ju på hennes workshop i Gävle, så nu måste jag ju bara läsa boken. Titel ”Höj din energi” passar ju super bra med tanke på att jag börjat med energi arbete i Reikin.

Men vad det nu jag letar efter har jag inte hittat än…

Skruttan tar sovmorgon idag, hoppas hon inte är på väg att bli sjuk. Så hon får sova ut medan jag arbetar på datorn nu istället för att riva upp henne och iväg till förskolan. Det funkar dessa dagar när jag inte har kund direkt på morgonen ?

Detta med eget företag funkar för oss, även om jag går med förlust än så länge ???

Vilket jag ju räknat med ?

Vardagsvecka igen.

Dottern vart lite fundersam igår när jag berättade att hon skulle till förskolan idag igen, det har ju varit helgdagar hit och dit. Ep-anfall och sjukt, så 4 dagar förskola i rad? Hur kommer det inte att kännas när hon inser att det blir 5 dagar i rad då?

Jag börjar vakna nu utan täppt näsa och slemhosta, äntligen. Så snart är jag 100% återställd efter förkylningen.

Jag har en sån tur att jag får hjälp av en vän med altanbygget så det är igång redan ❤

Snart har skruttan och jag ett litet sommarparadis utanför dörren.

Ser verkligen fram emot att sitta där och njuta av nuet.

I dag är en speciell dag Sturge Weber syndrom dagen, idag ska vi klä oss i vitt för att uppmärksamma detta.

Söndagen som var planlös vart affären för inköp av arbetskläder och lite annat.

Vara ute nästan hela dagen.

Jag som skulle vila ut rensade grusplan från ogräs ?

Måndag så var jag äntligen frisk nog att ta emot kunder igen ?

Men förmiddagen ägnades åt bokföring och nu är jag äntligen i fas med den. Käns så skönt ?

Har också börjat ta tag i altan planerna, kanske att jag kommer ha en härlig altan om några veckor ??

Idag är det ju en stor trapp ner och grusplan där jag tänkt mig altan.

Vill att jag och skruttan har ett bra ställe att bara vara på ute ❤

Arbetade även med bildstöd till skruttan. Nu ska vi börja jobba på dagarnas namn, samt jobba lite på förbereda-tänka tillbaka.

Började med en lugn stund på morgonen och sen ut på tomten tidigt. Så härligt att ha den möjligheten att få gå ut och njuta av nuet lite ?

Saknar en altan dock, har börjat leta efter som kan göra den åt mig för helt ärligt så hinner inte jag, de lediga stunder jag har vill jag ägna skruttan, hunden och trädgården. Så känner ni någon duktig altanbyggare skicka iväg ett meddelande till mig ☺️

Sen körde vi lite loppis lördag, en tradition i vår familj som vi tar till när vi känner att vi vill göra något men inte riktigt vet vad eller orkar planera något

Helt enkelt att gå på loppisar ?, brukar oftast ta våra favoriter och ibland någon ny. I går var vi på en ny för oss ?

Enda inköpet var en glass var ??

Det var ju inte att köpa som var viktigt utan att göra något tillsammans och komma hemifrån lite ?

Skruttans pool kom fram och fylldes,hon badade tills det började regna. Parasoll till henne och ett till mig hade vi.

Vi hade en lugn och skön lördag, jag hann med att rensa ogräs i gruset och njuta lite. Är ju fortfarande förkyld, men har fått tillbaka orken även om jag är snorig, hostig och lite rosslig i halsen.

Imorgon måndag blir det jobb igen, bara en kund bokad då den andre avbokade.

Idag söndag är ett oskriven blad ?

Började lite tokigt, nån minut efter att jag skrev förra blogginlägget så fick skruttan ep-anfall.

Så hon fick sova någon timme men hon var alldeles för rastlös för att sova tillräckligt. Det var ju midsommar.

Vi grillade och lekte ute (skruttan lekte, jag rev ogräs och tredje grillade) sen äta gott och bara vara och mysa tillsammans.

Planen var egentligen midsommar dans runt stången men med en trött skrutta så valde vi att strunta i det i år.

Men vi hade en hur bra midsommar ändå, så gott det går ?

Vi åt smultron som fika och jordgubbar till kvällen, tårta där emellan, ja mat i form av grillat, sallad och potatis klämdes in någonstans med ?

Hittade även mina örtböcker, vilket resulterade i örtte på rödklöver och rölleka som rensade lite i luftvägarna. Men började med att jag hostade värre och kände mig värre nästan en timme först.

Och jag hade plockat örterna från egen trädgård ?

Ja, jag hoppades in i det sista att jag skulle må så bra igår att jag skulle kunna ta emot kunder.

Men lämnade dottern på förskolan och fick höra hur hemsk jag lät och såg ut. Och jag kände mig faktiskt så ?

Så avboka kunder igår med.

När jag hämtade skruttan (smeknamn på dottern) så regnade det lite så vi åkte hem istället för invigning av lekplats.

Det var rätt val eftersom det 5-10 minuter senare öste ner och kom åskoväder.

Något jag tycker är jättemysigt, och dottern med. Hunden Elliot däremot ogillar det, men jag tycker han blir lugnare för varje åskoväder. Med andra ord så håller jag noga koll på minste familjemedlemmen.

Idag blir det midsommar. Men det berättar jag om imorgon ?