ChillaNer bloggen

Jag har blivit uppfostrad av en stark kvinna. Hon har visat mig vägen genom livet. Att aldrig ge upp, att aldrig stanna kvar på marken när livet gett en käftsmäll.

Så jag har blivit en stark kvinna. Jag klarar mig själv som det kallas. Det handlar om ett livssyn där man inte förväntar omgivningen att hjälpa mig, utan att man gör sitt bästa för att klara det själv.

Det betyder inte att man aldrig ber om hjälp eller tackar ja till hjälp. Utan att man faktiskt uppskattar hjälpen då man inte förväntat sig den.

Att vara stark innebär att också se sina begränsningar och svagheter. Att veta när man behöver hjälp och försöka hitta nya lösningar för att få livet att gå ihop.

Jag är oerhörd tacksam för de människor som gett mig så mycket stöd, alla kvinnor som funnits vid min sida det senaste året. För de två männen i mitt liv försvann ju 2018, min pappa och min make.

Tack ni underbara ❤

Jag har varit barnvakt åt två härliga tjejer i omgångar, ibland båda, ibland bara en av dem. Ibland har dottern varit hemma, ibland hade jag redan ordnat barnvakt åt henne då jag planerat arbeta administrativt mellan kunder.

Som ni förstår så vart det lite akut läge och då ställer man upp på sina vänner, för andra saker kan vänta. Vänskap är viktigare ?

Det var härligt att bli påmind om bäbis åldern ? och så underbart att se hur omtänksam och duktig min skrutta var med en bäbis. Hon skulle ha blivit en bra stora syster om livet hade gått den vägen ?

Men lite jobbigt att se hur min skruttas tal var likt lill tjejens som vi passade (inte bäbisens, utan lite äldre). Har tänkt på det väldigt mycket senaste tiden då jag hållt på med ansökan om omsorgsbidrag.

Jag väljer ju oftast att fokusera på de positiva sakerna som hur duktig min skrutta blivit på att dela med sig. Läsa av andras humör och ge dem utrymme. Då blir det att även om vi jobbar på hennes svaghet så tänker jag inte på dem hela tiden, jag håller inte på att jämföra henne med andra helt enkelt. Nu vart jag ju tvungen.

Nåja nu är det dags att byta fokus på det positiva igen, jag har ju en så härlig liten dotter ?

Och hon verkar kunna växa upp till en bra vän.

Ok ett inlägg som fått dröja lite grann.

I två år har vi åkt på sommarläger med SWS-föreningen. I år var den i Umeå, men jag gjorde valet att avstå.

För mycket med nytt företag, anfallsperiod, styvbarnen och minnen.

Bertil, min make, vart nämligen ordförande i denna förening förra sommaren. Något som han var oerhört stolt över. Han såg det som en ära och ville verkligen göra ett bra jobb på den positionen.

Men jag valde bort lägret och istället kom några vänner därifrån och sov över på vägen dit.

Skruttan var så exalterad och jag är rädd att de fick en bild av en oerhört energisk tjej (vilket hon ju är också). Skruttan passade på att prova alla gränser som gick ?

Gästerna kom med gåvor till mig och skruttan.

Blommor till rabatterna och leksaksspis till lekrummet ?

Alltid trevlig med besök, nu när jag jobbar med ChillaNer så umgås jag inte lika mycket med människor, jag har ju inga kollegor här hemma.

Och extra trevligt är det med kompisar på besök ?

Sedan mitt förra inlägg har jag försökt skriva nytt flera gånger. Men jag har prioriterat 3 saker före bloggandet och denna prioritering är bra tycker jag.

1. Min återhämtning

Jag har ju gått in i väggen flera gånger. Så när maken vart sjuk och sedan gick bort så bestämde jag mig för att aldrig hamna där igen. Utan jag behövde göra stora förändringar i mitt liv. ChillaNer är resultatet, och det fungerar ?

2. Familj

Familjen kommer alltid före sociala medier. Behöver ingen vidare förklaring än så. Familjen först, punkt slut.

3. Vänner

För mig kommer vänner före sociala medier med hästlängder.

Så dessa är anledningarna till att det dröjt med inlägg ?

Både positiva saker och annat.

Istället för att göra ett långt så kommer jag att göra några stycken istället ?

Hoppas på att jag hinner de närmaste dagarna, annars dyker det upp när jag hinner ?

Till och med nu blir jag tvungen att avbryta, min dotter och jag ska leka ?

Vardagsvecka igen.

Dottern vart lite fundersam igår när jag berättade att hon skulle till förskolan idag igen, det har ju varit helgdagar hit och dit. Ep-anfall och sjukt, så 4 dagar förskola i rad? Hur kommer det inte att kännas när hon inser att det blir 5 dagar i rad då?

Jag börjar vakna nu utan täppt näsa och slemhosta, äntligen. Så snart är jag 100% återställd efter förkylningen.

Jag har en sån tur att jag får hjälp av en vän med altanbygget så det är igång redan ❤

Snart har skruttan och jag ett litet sommarparadis utanför dörren.

Ser verkligen fram emot att sitta där och njuta av nuet.

I dag är en speciell dag Sturge Weber syndrom dagen, idag ska vi klä oss i vitt för att uppmärksamma detta.