ChillaNer bloggen

Enda sedan jag var ung så har jag stött på denna sak när jag har varit mitt i ett livsval och livsförändring. Men jag har inte anammat det förrän nu.

Om minnet inte sviker så hade Oprah Winfrey (kommer ni ihåg henne) ett program om detta. Och det dyker upp lite här och där på tv och nätet.

Det benämns olika, vision board, wish board, dream board, önske tavla, dröm tavla m.m. Alla har dock samma syfte. Nämligen att du skriver ner dina drömmar/visioner/mål om livet. Och du sätter upp det i ditt hem någonstans där du kan se det varje dag.

Den hjälper dig att fokusera på vart du vill komma i livet. Och när du arbetar på den så kan du göra tillägg på en viss vision ju närmare målet du kommer. Samt du kan förändra genom att plocka bort visioner och lägga till. Det handlar om vad DU vill i livet och att DU har kontroll på vägen dit.

Jag som håller på med Reiki där man pratar om energier runt omkring oss, något jag trott på sedan jag var väldigt ung. Vet också att när du skriver ner och visualiserar det i ord så skickar du energi till detta.

Och de som tror på änglar/hjälpare/ljusvareleser som hjälper oss, en sådan här visar dem väldigt tydligt vad DU vill ska ske!

Jag började jobba på min idag.

Berättar om ett av mina personliga visioner som jag lät vara synlig. Nämligen hitta glädjen till matlagningen igen. Jag förlorade den förra hösten, då jag lagade flera olika rätter per dag till min make som inte fick i sig mat. Det som han var sugen på före jag började var han inte sugen på när det var färdigt.

Jag fyllde frysen med massa små matlådor med en del av en maträtt. Som köttfärs i en låda, sås i en annan osv.

Själv tvingade jag i mig mat, för jag hade ingen aptit, ingen hunger. För vem mår bra när ens make tynar bort i cancer.

Min glädje för mat och matlagning försvann och jag har inte hittat den sedan dess. Hungern och aptiten har dock återkommit så jag har slutar rasa i vikt.

Dottern är också väldigt kräsen och vill endast ha ägg och korv med ris. Så svårt att inspireras.

Men jag kommer ihåg glädjen. Och jag vet att jag är duktig kock. Så jag vill hitta tillbaka dit igen.

Jag började för några veckor sedan att förmedla Reiki healing till min dotter. Hon har varit inne i en anfallsperiod när det gäller epilepsin så tyckte hon kunde behöva lite avslappning samt energi.

I samma veva som jag började med det så fick hon gå på semester, och därmed mindre påfrestning på henne.

Och i samband med Reiki så masserar jag hennes ben med.

Resultatet på snart 5 veckor endast 1 ep-anfall, helt plötsligt börjar mina vänner förstå hennes tal. Till och med att jag reagerade på hur tydligt hon säger orden nu.

Min dotter ligger nämligen efter i talet, väldigt efter. Hon talar och vill prata, men det kommer ut extremt otydligt vanligtvis. Detta har ju självklart ställt till problem för henne i samspelet med andra.

Så nu är frågan: är det Reiki som hjälpt henne? Eller är det semester, massage, mindre stress, eller att hon tagit ett naturligt steg i sin utveckling?

Svaret har inte jag. Vet bara att jag kommer att fortsätta med att ge henne Reiki när jag känner att det behövs. I nuläget innebär det 2-4 kvällar i veckan.

Elliot däremot smiter iväg varje gång jag försöker ge honom Reiki. Djur säger till att de inte vill ha mer genom att gå iväg har jag fått lära mig. Men gällande honom tror jag han är lite rädd för det nya ? så jag försöker ge då och då ändå, en dag kanske han stannar och tar emot ?

Nu är de populära semesterveckorna för detta år förbi och en stor del av Sveriges befolkning börjar jobba igen.

Jag själv jobbar hela sommaren, vilket har kännts helt ok. I början var jag orolig att jag skulle behöva en vecka åtminstone då jag visste att jag var ledig. Men det har gått otroligt fort, helt plötsligt är vi redan i augusti ?

Men till er som nu går tillbaka efter härlig semester så delar jag denna artikel på Aftonbladet

Välj lycka! så slipper du jobbångesten

För din egen inställning till (arbets)livet gör skillnad ❤

Alltså detta är himmelriket för oss i år.

Jag har ingen semester (förutom att vi smet iväg till Kolmården) utan vi kör hemester när vi kan.

Soliga varma dagar växlar vi mellan att vara i badet eller inne med AC:n på.

Och vi slipper värmeslag och ep-anfall ?

Elliot vaktar oss i badet eller ligger inne och njuter av svalkan.

Men det är inte någon vuxen spa bad som vi har utan leksaksfylld äventyrsbad ???

Jag vet att när jag kliver i så är det blött hår och urtröttad efter lek som kliver ur. Men istället för att gömma mig ifrån värmen så kan jag leka och umgås med min lilla skrutta det är guld värt för mig som ensamstående.

Önskar bara att jag kunde dela detta med maken, altanen var ju hans projekt som han planerade bygga nu under sommaren.

Så även när jag njuter av sommaren på nya altanen med sol, bad och bus så är saknaden stor i mitt hjärta. Detta var ju inte hur denna andra sommar skulle bli här i huset.

Tanken var att vi gemensamt skulle ta tag i trädgården nu i år efter att ha observerat och kännt efter under förra sommaren.

Men livet går vidare, och jag väljer att inspireras av mitt liv med min make istället för att tungas ner. Saknaden kommer alltid att finnas där, men den ska inte hindra min lycka idag eller i framtiden.

För nog känner jag mig lycklig, har ju en härlig dotter som ser till att jag lever i nuet. Har familj och vänner som finns här för oss ?

För någon vecka sedan så hade jag dåligt med bokningar, har varit det under våra populäraste semesterveckor ?

I alla fall så tog jag 2 dagar ledigt mitt i veckan och utnyttjade aktivitetspaketet min dotter fått från Min Stora Dag.

Bokade hotell som ingick i paketet, ordnade hundvakt och så åkte vi iväg på en lång bilkörning.

Dag 1, så åkte vi till hotell och bara va, det var så otroligt skönt. Jag hade inga skolböcker, ingen bokföring, inget jobb med mig alls. Utan bara va, bara titta på tv-program, bara myste, bara njöt.

Dag 2 så åkte vi på Kolmården som ingick i paketet det med. Vi var där när det öppnade. Vi tittade på djuren, var på Bamses Värld.

Och vi slapp dåligt humör, värmeslag och ep-anfall ????

Däremot vart skruttan helt slut i kroppen så var tvungen att ge upp redan efter 14, då orkade hon inte ta sig upp i rullstolen något mer. Hon föll bara ihop när hon försökte balansera på ett ben för att komma upp i rullstolen.

Så då tog jag beslutet att avbryta och så åkte vi hem igen. Men vet ni vad, rätt val för hela resan är ett gott minne för livet för oss alla ??

Och jag känner mig stolt över resan, då jag ordnade allt utan att stressa, så det var verkligen semester även för mig som skulle ordna allt ?

Min älskade altan ❤

Så känner jag, för den ger oss så mycket. Även om den inte varit helt färdig så har vi utnyttjat den. Vi har ätit frukost ute, vi har lekt tillsammans där och jag har bara suttit i lugn och ro där medan skruttan lekt i sandlådan framför.

Den skänker mig lugn ?

Elliot är också med där och han respekterar att man är kvar på altanen och går inte ut i trädgården. Han är faktiskt med ute mer nu, förr gick han gärna in och la sig när vi var ute. Nu lägger han sig under bordet eller min stol istället.

Här funderar jag på vad jag gett mig in på? Men med Bertils ande med i tanken så blir det nog bra…

Den vart klar i tid, det enda som inte hanns med till invigningen var poolen. Ja ni läste rätt, vi har pool i altanen. Japp, i altanen inte på!

Eftersom jag inte har semester i år, eller vet hur hårt jag måste arbeta även i framtiden då jag satsar på ChillaNer så gjorde jag en investering för mig och skruttan att njuta av sommaren när vi kan ?

Och jag kan säga att vi verkligen njuter av altanen och badet. Med detta så gör det inget att jag slopar semestern då vi har hemester (hemma semester) varje dag.

Min dotter har semester från förskolan.

Men på slutet av förskolan så hade det kommit en inbjudan till kalas på sommaren.

Jag nämnde inte detta till henne förrän dagen före. Jag har lagt märke till att hon mår bättre när hon inte vet om stora saker i förväg, hon blir över exalterad annars vilket resulterar i att hon kan få ep-anfall när det väl gäller.

Jag var inte ensam förälder som stannade kvar denna gång, var ett till par som stannade med sina barn som var yngre, samt att de var vänner med värdparet.

Ja, jag börjar känna mig lite i vägen på dessa kalas ? men Skruttan trivs med det och jag märker att när det blir jobbiga situationer så kommer hon till mig en kort stund.

Kalaset var välordnat med Labyrint tema, allt var super. Tyvärr tyckte skruttan att allt ätbart var misstänksamt så hon överlevde på saft och popcorn bara ? Själv så vart jag imponerad av fantasin de använt till fikat, såg verkligen labyrint aktigt ut ?

Lekplatsen de hade var poppis samt lekarna de ordnat.

Vardag som ep-förälder till en liten skrutta ?

Har sökt omsorgsbidrag (som det heter nu) och för någon vecka sedan var det dags för telefonintervjun. Det tog bara ca 6 månader att få den tiden… Jag vet att många föräldrar är upprörda över den långa väntetiden på dessa.
Vart smått sur när handläggaren sa att jag kunde vänta mig beslut om 2 månader, alltså 8 månader efter ansökan…
-Frågade henne om det inte är i lagen att man har rätt att vänta sig beslut efter 6 månader?
-Joo, det är ju tanken, men vi har tyvärr långa väntetider just nu.
-Ja, fast tanken är väl inte så utan Lagen?
Det skulle hon kolla upp närmare med sin beslutsfattare… Kanske att jag kan få förtur, om jag kräver det… Hon ville inte säga mer innan hon kollar upp…
Vill påpeka att handläggaren var väldigt trevlig och det var god ton i hela samtalet och jag tyckte hon skötte sig proffsigt.
Det är bara en stor frustration för alla som är fast i denna situation, och jag vet att jag är långt ifrån ensam och att det finns många som just nu inte har råd med livet med ett specialbehovs barn just nu, just för att vi hamnar mellan stolarna vårdbidrag/omsorgsbidrag samtidigt som jag förstått det så är det svårare att få omsorgsbidrag än vad det var vårdnadsbidrag… mycket rädsla och oro kring ekonomi i dessa familjer.

Jag har tur (fast hur tur är det att min make dog) att jag får omställningspension (det som kallades änkepension förr) som hjälper mig att betala räkningarna och ge mig chansen att göra karriärändring och starta ChillaNer för min och min dotters skull-
För som jag sa till handläggaren, jag vill inte vara kvar i samma ekorrhjul där jag hela tiden blir sjukskriven för utmattning. Har nämligen gjort några rundor rakt in i den väggen.

Redan dagen efter ringde handläggaren upp med återkoppling och sa att så fort de får in kompletterande uppgifter från dotterns läkare så kommer de att lägga vår ansökan i förturs listan. Men läkaren är på semester, så typiskt då vi väntar på svar från EEG och medicinändring. Det innebär att det tar längre tid till omvårdnadsbidraget blir beviljat också. Vi har ju varit utan vårdbidrag sedan mars…

Så vad kan jag som förälder göra just nu? Vänta, ta kontakt med barnmottagningen (mest för EEG och medicinändring) och vara tacksam över att jag har ekonomi som gör att jag klarar denna väntan. Tyvärr är det många familjer som är i värre sits än vi.

Så får jag hoppas på att det går bra i slutändan, för mig behövs de pengarna i hushållskassan, speciellt då jag fått göra en karriär ändring just för min dotters skull. För jag kommer att finnas där för henne oavsett vad ❤

Jag har varit barnvakt åt två härliga tjejer i omgångar, ibland båda, ibland bara en av dem. Ibland har dottern varit hemma, ibland hade jag redan ordnat barnvakt åt henne då jag planerat arbeta administrativt mellan kunder.

Som ni förstår så vart det lite akut läge och då ställer man upp på sina vänner, för andra saker kan vänta. Vänskap är viktigare ?

Det var härligt att bli påmind om bäbis åldern ? och så underbart att se hur omtänksam och duktig min skrutta var med en bäbis. Hon skulle ha blivit en bra stora syster om livet hade gått den vägen ?

Men lite jobbigt att se hur min skruttas tal var likt lill tjejens som vi passade (inte bäbisens, utan lite äldre). Har tänkt på det väldigt mycket senaste tiden då jag hållt på med ansökan om omsorgsbidrag.

Jag väljer ju oftast att fokusera på de positiva sakerna som hur duktig min skrutta blivit på att dela med sig. Läsa av andras humör och ge dem utrymme. Då blir det att även om vi jobbar på hennes svaghet så tänker jag inte på dem hela tiden, jag håller inte på att jämföra henne med andra helt enkelt. Nu vart jag ju tvungen.

Nåja nu är det dags att byta fokus på det positiva igen, jag har ju en så härlig liten dotter ?

Och hon verkar kunna växa upp till en bra vän.

Ok ett inlägg som fått dröja lite grann.

I två år har vi åkt på sommarläger med SWS-föreningen. I år var den i Umeå, men jag gjorde valet att avstå.

För mycket med nytt företag, anfallsperiod, styvbarnen och minnen.

Bertil, min make, vart nämligen ordförande i denna förening förra sommaren. Något som han var oerhört stolt över. Han såg det som en ära och ville verkligen göra ett bra jobb på den positionen.

Men jag valde bort lägret och istället kom några vänner därifrån och sov över på vägen dit.

Skruttan var så exalterad och jag är rädd att de fick en bild av en oerhört energisk tjej (vilket hon ju är också). Skruttan passade på att prova alla gränser som gick ?

Gästerna kom med gåvor till mig och skruttan.

Blommor till rabatterna och leksaksspis till lekrummet ?

Alltid trevlig med besök, nu när jag jobbar med ChillaNer så umgås jag inte lika mycket med människor, jag har ju inga kollegor här hemma.

Och extra trevligt är det med kompisar på besök ?