ChillaNer bloggen

Idag är första gången jag har haft öppet för bokningar på en helg. Jag har ju varit snäll och tagit emot när folk frågat, men nu är har det varit öppet för bokning genom bokadirekt.se

Och det innebar tydligen att jag skulle vara ledig mitt i veckan istället, för ingen bokade in sig på onsdagen. Det innebar en dag av plugg och pappersarbete för mig istället.

Jag har ju börjat en triggerpunktskurs och den är helt fantastisk. Jag har inte hunnit läsa på oerhört mycket än, men vilken nytta det lilla jag läst gör. Jag kan verkligen få folk att släppa sin smärta och spänningar på en gång. Sen är det viktigt att komma ihåg att regelbunden behandling är viktig och har man haft ont länge, det tar det lång tid att komma tillbaka helt.

Och även om det inte var många som bokade in sig på denna första lördag för bokning, så kändes den lyckad.
Om tre veckor är det en söndag som ligger ute för bokning, så passa på medan det finns möjlighet att boka.

Jag har fått höra så många gånger att jag är så stark. Speciellt på senaste tiden efter att jag plockat upp bitarna av mitt liv igen nu som änka. Men jag har fått mycket hat över det med genom alla tider. För jag är ju så jävla stark, så tydligen är jag inte mänsklig.

De som känner mig, vet att jag har varit nedbruten, att jag byggt upp mig igen. Att min styrka kommer från alla gånger som jag har blivit mobbad, från alla jag förlorat, allt jag gett upp. Styrkan kommer från allt jag gått igenom, sett, erfarit. Från min familj, mina vänner, min make och min dotter.

Jag är inte stark som ett berg som är oföränderlig, som står pall för det mesta. Som är hård, kall och okänslig. Det är bilden jag får från många att jag är stark som står pall för allt, som fortsätter att orka.

Nej, min definition är jag är stark som ett träd ute på ängen. Som väder och vind påverkar, som följer årstidernas växlingar, tappar löven, vilar djupt för att kunna blomma upp igen. Som när det blir drabbat av katastrof, eldhärjats, blir starkare. Får djupare rötter, får märken, ärr men fortsätter att växa, börjar om. Förändrar sig. Alltid i förändring, alltid växande.
Stark som tål att leva där mitt i allt, men behöver solens värme, bli sköljd av regnet, tappa löven till höststormen, krypa under snötäcket för att kunna blomma upp däremellan.
Ensam är inte stark, men man klarar det. Men med familj och vänner går det mycket lättare.

Filosofiska tankar så här på en fredag

Jag har tappat räkningen på hur många av dessa jag gjort genom åren. Med andra ord många har det blivit, så många att jag kan mönstret i huvudet även när jag inte gjort någon på ett år ?

Jag och skruttan var iväg och kollade in EMRAs i Valbo, en garnaffär med stenar och rökelser. Och då köpte jag detta garn.

Men det tog slut mitt i sista tentakeln så fick åka igen. Så igår köpte jag ett till nystan och träffade Ernesto, honom gillade jag. Han är Reiki master och livscoach så intressant människa för mig att prata med ?

Så är ni ute efter garn så kika in där. De har även en lekhörna för barn, så även om jag har haft skruttan med så har jag fått kika runt i lugn och ro ?

Onsdagar har jag erbjudit senare tider för behandlingar, 5 onsdagar och endast en gång har det utnyttjats.

Men jag har lagt märke till att fredagar och då speciellt på eftermiddagen är populärt, så funderar på att ta senare tider då istället. Jag har ställt frågan på min fb-sida, så får se om någon är intresserad av det eller inte.

I alla fall så var det inte bara ledigt igår utan ett härligt åskväder med. Älskar dessa, har alltid gjort. Men tyvärr är Elliot åskrädd, så han kurade ihop sig hos mig. Då passade jag på att ge honom en Reiki behandling. Vilket han verkade uppskatta.

Och min lilla skrutta hade tjatat sig till att sova borta, så jag tittade på vuxen filmer Dark Tower och Downsizing så skönt att titta på annat än barntillåtet.

Startade morgonen med film och godis i sängen, inte ofta jag kan starta upp dagen så precis ? och det märktes då Xbox:en i sovrummet behövde en halvtimme på sig att uppdatera först.

Enda sedan jag var ung så har jag stött på denna sak när jag har varit mitt i ett livsval och livsförändring. Men jag har inte anammat det förrän nu.

Om minnet inte sviker så hade Oprah Winfrey (kommer ni ihåg henne) ett program om detta. Och det dyker upp lite här och där på tv och nätet.

Det benämns olika, vision board, wish board, dream board, önske tavla, dröm tavla m.m. Alla har dock samma syfte. Nämligen att du skriver ner dina drömmar/visioner/mål om livet. Och du sätter upp det i ditt hem någonstans där du kan se det varje dag.

Den hjälper dig att fokusera på vart du vill komma i livet. Och när du arbetar på den så kan du göra tillägg på en viss vision ju närmare målet du kommer. Samt du kan förändra genom att plocka bort visioner och lägga till. Det handlar om vad DU vill i livet och att DU har kontroll på vägen dit.

Jag som håller på med Reiki där man pratar om energier runt omkring oss, något jag trott på sedan jag var väldigt ung. Vet också att när du skriver ner och visualiserar det i ord så skickar du energi till detta.

Och de som tror på änglar/hjälpare/ljusvareleser som hjälper oss, en sådan här visar dem väldigt tydligt vad DU vill ska ske!

Jag började jobba på min idag.

Berättar om ett av mina personliga visioner som jag lät vara synlig. Nämligen hitta glädjen till matlagningen igen. Jag förlorade den förra hösten, då jag lagade flera olika rätter per dag till min make som inte fick i sig mat. Det som han var sugen på före jag började var han inte sugen på när det var färdigt.

Jag fyllde frysen med massa små matlådor med en del av en maträtt. Som köttfärs i en låda, sås i en annan osv.

Själv tvingade jag i mig mat, för jag hade ingen aptit, ingen hunger. För vem mår bra när ens make tynar bort i cancer.

Min glädje för mat och matlagning försvann och jag har inte hittat den sedan dess. Hungern och aptiten har dock återkommit så jag har slutar rasa i vikt.

Dottern är också väldigt kräsen och vill endast ha ägg och korv med ris. Så svårt att inspireras.

Men jag kommer ihåg glädjen. Och jag vet att jag är duktig kock. Så jag vill hitta tillbaka dit igen.

Jag började för några veckor sedan att förmedla Reiki healing till min dotter. Hon har varit inne i en anfallsperiod när det gäller epilepsin så tyckte hon kunde behöva lite avslappning samt energi.

I samma veva som jag började med det så fick hon gå på semester, och därmed mindre påfrestning på henne.

Och i samband med Reiki så masserar jag hennes ben med.

Resultatet på snart 5 veckor endast 1 ep-anfall, helt plötsligt börjar mina vänner förstå hennes tal. Till och med att jag reagerade på hur tydligt hon säger orden nu.

Min dotter ligger nämligen efter i talet, väldigt efter. Hon talar och vill prata, men det kommer ut extremt otydligt vanligtvis. Detta har ju självklart ställt till problem för henne i samspelet med andra.

Så nu är frågan: är det Reiki som hjälpt henne? Eller är det semester, massage, mindre stress, eller att hon tagit ett naturligt steg i sin utveckling?

Svaret har inte jag. Vet bara att jag kommer att fortsätta med att ge henne Reiki när jag känner att det behövs. I nuläget innebär det 2-4 kvällar i veckan.

Elliot däremot smiter iväg varje gång jag försöker ge honom Reiki. Djur säger till att de inte vill ha mer genom att gå iväg har jag fått lära mig. Men gällande honom tror jag han är lite rädd för det nya ? så jag försöker ge då och då ändå, en dag kanske han stannar och tar emot ?

Nu är de populära semesterveckorna för detta år förbi och en stor del av Sveriges befolkning börjar jobba igen.

Jag själv jobbar hela sommaren, vilket har kännts helt ok. I början var jag orolig att jag skulle behöva en vecka åtminstone då jag visste att jag var ledig. Men det har gått otroligt fort, helt plötsligt är vi redan i augusti ?

Men till er som nu går tillbaka efter härlig semester så delar jag denna artikel på Aftonbladet

Välj lycka! så slipper du jobbångesten

För din egen inställning till (arbets)livet gör skillnad ❤

Alltså detta är himmelriket för oss i år.

Jag har ingen semester (förutom att vi smet iväg till Kolmården) utan vi kör hemester när vi kan.

Soliga varma dagar växlar vi mellan att vara i badet eller inne med AC:n på.

Och vi slipper värmeslag och ep-anfall ?

Elliot vaktar oss i badet eller ligger inne och njuter av svalkan.

Men det är inte någon vuxen spa bad som vi har utan leksaksfylld äventyrsbad ???

Jag vet att när jag kliver i så är det blött hår och urtröttad efter lek som kliver ur. Men istället för att gömma mig ifrån värmen så kan jag leka och umgås med min lilla skrutta det är guld värt för mig som ensamstående.

Önskar bara att jag kunde dela detta med maken, altanen var ju hans projekt som han planerade bygga nu under sommaren.

Så även när jag njuter av sommaren på nya altanen med sol, bad och bus så är saknaden stor i mitt hjärta. Detta var ju inte hur denna andra sommar skulle bli här i huset.

Tanken var att vi gemensamt skulle ta tag i trädgården nu i år efter att ha observerat och kännt efter under förra sommaren.

Men livet går vidare, och jag väljer att inspireras av mitt liv med min make istället för att tungas ner. Saknaden kommer alltid att finnas där, men den ska inte hindra min lycka idag eller i framtiden.

För nog känner jag mig lycklig, har ju en härlig dotter som ser till att jag lever i nuet. Har familj och vänner som finns här för oss ?

För någon vecka sedan så hade jag dåligt med bokningar, har varit det under våra populäraste semesterveckor ?

I alla fall så tog jag 2 dagar ledigt mitt i veckan och utnyttjade aktivitetspaketet min dotter fått från Min Stora Dag.

Bokade hotell som ingick i paketet, ordnade hundvakt och så åkte vi iväg på en lång bilkörning.

Dag 1, så åkte vi till hotell och bara va, det var så otroligt skönt. Jag hade inga skolböcker, ingen bokföring, inget jobb med mig alls. Utan bara va, bara titta på tv-program, bara myste, bara njöt.

Dag 2 så åkte vi på Kolmården som ingick i paketet det med. Vi var där när det öppnade. Vi tittade på djuren, var på Bamses Värld.

Och vi slapp dåligt humör, värmeslag och ep-anfall ????

Däremot vart skruttan helt slut i kroppen så var tvungen att ge upp redan efter 14, då orkade hon inte ta sig upp i rullstolen något mer. Hon föll bara ihop när hon försökte balansera på ett ben för att komma upp i rullstolen.

Så då tog jag beslutet att avbryta och så åkte vi hem igen. Men vet ni vad, rätt val för hela resan är ett gott minne för livet för oss alla ??

Och jag känner mig stolt över resan, då jag ordnade allt utan att stressa, så det var verkligen semester även för mig som skulle ordna allt ?